Inverkan av hamnbygget i Nordsjö på traktens fågelfauna har uppföljts sedan år 2001. Uppföljningen har företagits enligt programmet för studerande av denna inverkan (Koskimies 2001). I ett särskilt uppföljningsprogram presenteras olika deluppdrag och delområden inom uppföljningen. Vid behov har programmet preciserats årligen med ledningsguppens beslut. Uppföljningen har pågått under hela hamnbygget, och det kommer att fortgå i ytterligare tre år.

Nordsjö hamn togs i användning i november 2008. År 2009 var enligt uppföljningsprogrammet det första året efter att hamnen blivit färdig. Det område som omfattas av uppföljningsprogrammet är beläget i Helsingfors, Vanda och Sibbo, i terrängen mellan Österleden, den nya Nordsjöhamnen och den artificiella kullen av överskottsmark som byggts i Nordsjö. Området innehåller Natura 2000-området ”Lunden på Svarta backen och fågelområdena i Östersundom” (355 ha). Flera undersökningar av fågelfauna har gjorts på fågelområdena i Östersundom redan på 1980–90-talen, och material från dessa har också utnyttjats i hamnens uppföljande undersökning.

Uppföljningens viktigaste mål är att varje år
• inventera fågelbestånden på det granskade området, som beestår av i uppföljningsprogrammet preciserade skogs- och vassområden;
• observera eventuella förändringar i fågelbestånden i jämförelse med tidigare år;• utreda häckningsresultaten för sjöfåglarna i jämförelse med motsvarande undersökningar på andra områden i södra Finland;
• följa med eventuella förändringar i fågelfaunans skydds-
• poängtal i Lunden på Svarta backen och på fågelområdena i Östersundom;
• göra upp rekommendationer för den fortsatta uppföljningen.

Metoderna som används i uppföljningen av fågelbeståndet i annslutning till hamnprojektet i Nordsjö är standardiserade och taxeringsarbetet upprepas år för år på samma sätt, för att resultaten ska vara sinsemellan jämförbara. Undersökningarna företas enligt instruktioner utgivna av Naturhistoriska centralmuseets zoologiska museum. Samma metoder används för taxeringen av fåglar på våtmarks- och skogsområden i olika delar av Finland.
Med hjälp av årliga taxeringar värderas häckfågelfaunans storlek och sjöfåglarnas produktion av ungar. Målet för uppföljningen är också att pålitligt utreda fågelbeståndens eventuella förändringar och deras orsaker. Särskilt studeras om byggandet av Nordsjö hamn påverkar fåtaliga fågelarters parantal på området.

Uppföljningen har åren 2002–2009 innehållit, enligt uppföljningsprogrammet
1) punkttaxering av sjöfåglar (Borgarstrandsviken, Bruksviken, Torpviken och Kapellviken 2002–2009)
2) kartläggningstaxering av våtmarksfåglar (Borgarstrandsviken, Bruksviken, Torpviken 2002–2009, Kapellviken och Karlviken 2002)
3) kartläggningstaxering av landfåglar (Ormudden-Borgarstrandsviken
1. 2002, Svarta backen och Labbacka-Kasaberget 2002–2009 samt Österängen 2002–2003, 2006–2009)
4) artrelaterade inventeringar (tillämpade revirkarteringar för vissa i EU-direktivet upptagna arter på hela Naturaområdet 2002–2009)
5) räkningar under flyttningstiden (år 2002)
6) inventering av havsfågelsbon (2001–2009)

På området Svarta Backen observerades år 2009 totalt 353 revir, antalet arter var 41. På området Kasaberget-Labbacka var reviren 190 och arterna 32. Av resultaten att döma verkar arter som föredrar fuktiga eller lundartade granskogar samt arter som förekommer nära bosättning vara ökande, medan arterna som hör hemma på torrare områden minskar eller hålls konstanta.

Av de mera sällsynta arterna i skogsregionen märktes år 2009 duvhök, fem revir av järpe, nattskärra, spillkråka, mindre hackspett, två gökrevir och tre revir av mindre flugsnappare.Revirmängden på det öppna området Österängen var 84, artmängden 24. Arter som fick ökade bestånd under uppföljningsperioden var stenskvätta och ängspiplärka. Bland sällsynta arter observerades två revir av törnskata.

För våtmarkernas del observerades vid Borgarstrandsviken år 2009 241 revir eller par, artantalet var 50. De allmännaste arterna var skäggdopping (27 par), bofink (19 par), sävsångare (18 par) och rosenfink (17). Artantalet hade minskat något sedan år 2008, men antalet par hade ökat med mer än 15 %. Av sällsyntare arter påträffades fyra revir av törnskata vid Borgarstrandsviken, dubbelt fler än året innan. Höksångaren påträffades inte alls.
Totalmängden revir vid Bruksviken var 70, artantalet var 28. Den allmännast förekommande arten vid Bruksviken var som tidigare skäggdopping (15 par). Näst allmännast var sothöna (5 par). För de sällsynta arternas del observerades år 2009 bara stare, som är NT-klassad (missgynnad, hänsynskrävande). I och kring Torpviken var antalet revir 53, antalet arter var 28. Både artantalet och antalet par minskade sedan år 2008, låt vara att en ny art observerades, nämligen snatterand.

Mängden sjööfågel hade klart minskat sedan året innan, bl.a. fanns här nu bara tre skäggdoppingspar. I kategorin sällsynta arter hade fiskgjusen återkommit. Fortplantningen av det på de granskade områdena häckande sjöfågelbeståndet och särskilt av sothöna bedömdes så att antalet häckande par på området jämfördes med mängden minst fyra veckor gamla ungar under sommaren. Sjöfåglarnas fortplantning år 2009 var dålig, för gräsandens del var året det näst sämsta under hela perioden. Det ostadiga vädret i maj-juni inverkade sannolikt på sjöfåglarnas häckningsresultat.

Under häckningsperioden år 2009 observerades på det undersökta området åtta arter som ingår i bilaga I till fågeldirektivet och som höll bestående revir på området. De mest företrädda arterna var kornknarr (13 revir), törnskata (9 revir) och järpe (7 revir).På området fanns sommaren 2009 12 arter som klassas som hotade, med bestående revir. De flesta reviren hölls av kornknarr (13 revir), buskskvätta (11 revir) och törnskata (9 revir). Stenskvätta, buskskvätta, stare och nattskärra har statistiskt blivit flera under perioden 2002–2009.

På skären i anslutning till farleden häckade år 2009 inalles 589 par fåglar av 18 arter. Parmängden var något större än år 2008. De allmännaste arterna var gråtrut, fiskmås och skrattmås. Arterna som ökat signifikant mellan år 2001 och 2009 på de observerade skären är vitkindad gås, kanadagås, silltrut och fiskmås. Till de arter som minskat i individantal hörde vigg, gräsand, havstrut, gråtrut, skrattmås, rödbena och roskarl.

På de skär som observeras som jämförelse häckade år 2009 totalt 1 094 par, fördelade på 28 arter. Mängden par hade ökat något sedan året innan, likaså artmängden i någon mån. De mest förekommande arterna var fiskmås, fisk-/silvertärna samt ejder. Arter vilkas individantal ökat på skären var vitkindad gås, kanadagås, de båda tärnarterna samt sädesärla. Gräsand, vigg, gråtrut och havstrut hade minskat.

Byggandet av Nordsjöhamnen har sannolikt inte lett till en minskning av de hotade eller i direktivet nämnda arternas parental på Naturaområdet, utan den nedgång som konstaterats för vissa arters del kan vara rent slumpbetingade eller en produkt av flera olika faktorer.