Stadsmuseets forskare svarar gärna på frågor om Helsingfors historia. På denna sida samlar vi de vanligaste frågorna med svar. Nya frågor kan skickas in här.

Namnet Kolerabassängen?
Gamla Kyrkoparken?
Sista avrättningen i Helsingfors?
"Sibbo kyrka"?
Mannerheimvägen?
Kejserliga gatunamn?
"Den okände soldatens grav" på Drumsö?
Vilken är äldst, Gamla kyrkan eller Heliga Trefaldighetens kyrka?
Efter vem är stadsdelen Hermanstad uppkallad?
Munksnäs, Munkshöjden, Munkholmen?
Att läsa om Helsingfors historia

En skeppare dog i kolera under höstmarknaden i Helsingfors 1893. Den västra hamnbassängen har sedan dess kallats Kolerabassängen därför att den döde skepparens båt hölls i karantän där. Bassängen bevakades en tid eftersom kolerabåten befarades ha förorenat vattnet.

Frågor

Frågan om begravningsplatserna var aktuell under hela senare hälften av 1700-talet. Vid kyrkomötet 1786 beslöt man grunda en begravningsplats på Kampen utanför den bebyggda staden. Där fanns redan tidigare en kyrkogård sedan 1690-talet. Sedan 1740-talet hade också svenska artilleriet haft sin kyrkogård på Kampen.

De stora nödåren 1695, 1696 och 1697 berörde även Helsingfors. Stadens kyrkogård var så liten att där inte fanns plats för alla dem som vandrat till Helsingfors från landsbygden och dött av svält. En ny begravningsplats inrättades därför på den s.k. Kampmalmen. Under nödåren förlorade Helsingfors 25 % av sin befolkning, 540 personer.

Från början av augusti till december 1710 härjade pesten i Helsingfors. På Kampens kyrkogård begrovs 1185 stadsbor och flyktingar som dött i pesten. Antalet fast bosatta helsingforsare var vid den tiden under 3000. Senare släktled började på 1970-talet kalla Gamla kyrkoparken "Pestparken".

Militärkyrkogården och Kampens kyrkogård vigdes 1790 till stadens nya begravningsplats. I kyrkoparken byggdes 1826 en träkyrka som var avsedd att förbli bara ett provisorium men som senare började kallas Gamla kyrkan. Kyrkoparken användes som begravningsplats till 1830. Kyrkoparken har varit allmän park sedan början av 1900-talet.

Frågor

Den sista person som avrättades i Helsingfors var enligt skriftliga källor dränghustrun Lena Greta Nystedt, som den 3 januari 1817 mördat skepparänkan Anna Lena Laxström. Nystedt avrättades den 20 april 1819 på "stadens avrättningsplats" på Kampen, ungefär vid nuvarande Fredriksgatan 54.

Frågor

Spårvägs- och Omnibus Aktiebolagets personal gick i strejk i februari 1904. Strejken blev ett förkrossande nederlag för arbetstagarna: bolaget sade upp personalen och värvade strejkbrytare från Sibbo och andra närbelägna kommuner. Av språkpolitiska skäl värvade man avsiktligt svensktalande strejkbrytare. Bolaget ville få ett fast grepp om sina nya anställda och gav arkitekten Valdemar Aspelin i uppdrag att rita ett bostadshus för dem i Tölö. Huset som stod färdigt 1905 var ståtligt som en kyrka med torn och allt, och det fick av stadsborna öknamnet "Sibbo kyrka". Strejkbrytarkonduktörerna som talade finska med stark svensk brytning kallades "sibbobor". Jugendhuset vid Mannerheimvägen 76 revs 1978.

Frågor

Vid platsen för den nuvarande Mannerheimvägen uppstod redan på 1600-talet en landsväg från Helsingfors västerut mot Esbo och Åbo som kallades Tölövägen, Landsvägen till Esbo och Landsvägen till Åbo.

Gatuavsnittet från Skillnaden till Arkadia, senare från 1928 till Nationalmuseum, hette sedan 1836 officiellt Västra Henriksgatan och Östra Henriksgatan. De officiella finska namnen Länsi-Henrikinkatu och Itä-Henrikinkatu fastställdes 1909. Mellan gatorna låg Henriksallén. Namnen Heikinkatu-Henriksgatan och Heikinpuisto-Henriksallén fastställdes 1928.

Gatuavsnittet från Nationalmuseum norrut hette sedan 1860-talet Västra Chaussén. Namnet ändrades 1928 till Åbovägen.

År 1942 fick gatan fram till Brunakärr namnet Mannerheimvägen. Den uppkallades efter marskalk Mannerheim på hans 75-årsdag den 4 juni 1942.

Frågor

Den kejserliga familjen blev i början av 1800-talet närmare bekant för helsingforsarna genom några nya gatunamn. Alexander I:s gemål Elisabet blev den första som fick sin egen gata, Elisabetsgatan. Alexander I vägrade att ge någon gata sitt namn och gav i stället huvudleden från S:t Petersburgshållet namnet Unionsgatan till minne av unionen mellan Finland och Ryssland. Efter Alexanders död fick den förutvarande Storgatan namnet Alexandersgatan eftersom Kejserliga Alexandersuniversitetet byggdes vid gatan. Universitetet heter numera Helsingfors universitet.

Alexander I:s mor änkekejsarinnan Maria Fedorovna har fortfarande två gator uppkallade efter sig, Sofiegatan och Mariegatan. Hon var född prinsessa av Württemberg och döpt till Sofia. De centralaste tvärgatorna uppkallades efter tsarens bröder Mikael, Nikolaj och Konstantin samt hans systrar Katarina och Helena. Nikolajgatan och Konstantinsgatan omdöptes på 1900-talet till Snellmansgatan och Sjötullsgatan.

Frågor

Skarpskytten vid finska grenadjärskarpskyttebataljonen Josef Johan Israelsson Back (f. 4.7.1826) från Pörtom, Närpes stupade i slaget vid Mörtnäs den 9 augusti 1855 då förenade engelska och franska flottenheter bombarderade Sveaborg och försökte gå i land vid Mörtnäs på Drumsö. Hans grav finns i ändan av Gyldénsvägen invid Västerleden.

Frågor

Gamla kyrkan invigdes 1826, Heliga Trefaldighetens kyrka 1827. Båda kyrkorna är ritade av C. L. Engel.

Frågor

Friherre Herman Sigfrid Standertskjöld-Nordenstam (1854-1934) utarrenderade 1892 bostadstomter från Gumtäkts gårds ägor. Staden köpte gården 1893 och området inkorporerades med Helsingfors 1906.

Frågor

Munksnäs och Munkholmen är gamla namn som förekommer i källor redan från 1500- och 1600-talen. Munkshöjden har uppkallats efter Munksnäs på 1900-talet. Namnen på Munk kan ha samband med cisterciensklostret i Padis, som verkade i Estland på 1300-1500-talen och ägde mark på den nyländska kusten under 1300- och 1400-talen. År 1351 gav svenske kungen Magnus Eriksson av politiska skäl klostret rätt att fiska lax i Vanda å, vilket ledde till ständiga tvister med de bönder som bodde vid ån. Slutligen sålde klostret sin rättighet till biskopen av Åbo 1428. Eftersom cistercienserna nästan aldrig lämnade sitt kloster och inga kloster fanns i Helsingforstrakten under medeltiden, har här knappast förekommit några munkar. Munkholmen och Munksnäs är kanske därför platser som munkarnas fiskedrängar använde som hamnar och lagerplatser på sina laxfiskefärder.

Frågor

På stadsbiblioteket finns många allmänna verk om Helsingfors historia. "Helsingfors stads historia" (1950-1967) och "Helsingfors historia från 1945" (1997- ) i flera band är de utförligaste. Koncentrerade och populärt hållna är Eino E. Suolahtis "Helsingin neljä vuosisataa" (1949, 1972), Bo Lönnqvists och Marja-Liisa Rönkkös "Helsingfors. Från kungsgård till Finlands storstad" (1988) samt stadsmuseets "Tiden, en trilogi om Helsingfors" (1996). En mängd gamla fotografier finns i Asmo Alhos "Helsinki ennen meitä" (1947, 1962) och gamla konstverk med Helsingforsmotiv i stadsmuseets publikation "Kära Helsingfors" (1986). En klar översikt av Helsingfors historia får man också på utställningen "Helsingfors vid horisonten" i stadsmuseets huvudbyggnad vid Sofiegatan 4.

Frågor