Arbis avgående rektor Moa Thors: ”Jag har vuxit med och in i den fria bildningen”

I sommar går Moa Thors i pension efter fyrtio år på Arbis – varav de tio sista som rektor. För henne handlar den fria bildningen om glädje och frihet och om att få förverkliga sådant hon brinner för.
Under Livslånga lärandets dag 6.5 provade Moa Thors på något nytt som ligger utanför hennes bekvämlighetszon, nämligen blomsterbinderi.
Under Livslånga lärandets dag 6.5 provade Moa Thors på något nytt som ligger utanför hennes bekvämlighetszon, nämligen blomsterbinderi.

Människor samlas, någorlunda regelbundet och någorlunda målinriktat, kring gemensamma aktiviteter.  

Så definierade Petri Salo, professor i pedagogik vid Åbo Akademi, den fria bildningen under en paneldiskussion på Livslånga lärandets dag på G18 i början av maj.

För Arbis avgående rektor Moa Thors betyder livslångt lärande och fri bildning allt.

– Det är mitt liv. I hela mitt yrkesverksamma liv har jag jobbat inom den fria bildningen. Jag har vuxit med och in i den fria bildningen.

Thors kom i kontakt med den fria bildningen redan i lågstadiet då hon lärde sig att spela piano och deltog i teaterklubben.

– Jag kan inte säga hur mitt liv skulle ha varit utan den fria bildningen. Det handlar om glädje och frihet att få förverkliga sådant jag brinner för.

Helsingfors Arbis besökte Thors för första gången 1982 då hon gick en guidekurs.  

– I januari 1984 blev jag lärare på Arbis, så i år blir det fyrtio år och därför tyckte jag att det var lämpligt att sluta nu.

I sommar går Thors i pension efter tio år som Arbis rektor.

Passion och inlärning

Under paneldiskussionen på Livslånga lärandets dag enades deltagarna om att den fria bildningen är värdefull, men Bicca Olin, som har lång erfarenhet av arbete inom tredje sektorn, lyfte fram nedskärningarna som hotar fältet.

– Den fria bildningen är ett lätt sparändamål, men samtidigt tänker vi att den ska lösa en massa problem. Och det är det fina med den fria bildningen – det är ett forum för olika samhällsklasser och olika bakgrunder, sa Olin.

Hon lyfte också fram betydelsen av svenska rum. Jan Siitonen, som är projektledare vid Språkambassadörerna som främjar svenskan i Finland, höll med.

– Utan svenska rum hade jag inte lärt mig språket. I Språkambassadörerna pratar vi alla svenska, fastän vi är finskspråkiga, sa Siitonen.

Biskop emeritus Björn Vikström kommenterade att fri bildning handlar om att man inte måste utbilda sig, utan att man vill.

– Man gör något som man förhoppningsvis tycker är roligt, får vänner, utvecklas som människa och utvecklar en talang, sa Vikström.

Alla fyra panelister betonade vikten av passion och inlärning.

– Den fria bildningen innebär att man lär sig tillsammans, brinner för ett ämne och skapar ett tryggt rum, sa Cecilia Huhtala, förbundsordförande vid Finlands Svenska Skolungdomsförbund.

Ett vardagsrum

Med tanke på åsikterna som framfördes under paneldiskussionen är det kanske inte så konstigt att Moa Thors definierar Arbis som ett viktigt rum.

– En äldre herre sa att Arbis räddade hans liv. Både han och hans fru hade gått på Arbis men när frun dog blev Arbis ännu mer som ett vardagsrum för honom. Han åt alltid lunch på Arbis och började även delta i matlagningskurser, berättar Thors.

Moa Thors går i pension – efter jämnt 40 år på Arbis.
Moa Thors går i pension – efter jämnt 40 år på Arbis.

För henne har Arbis inneburit en känsla av att man kan göra vad som helst.

– Som rektor har jag fått vara med och ge ramar för lärare och planerare att hitta på saker och ting. Låta kreativiteten flöda.

Kursdeltagarnas glädje och aha-upplevelser hör till det bästa med åren på Arbis.

– Som lärare är det fint att höra när någon förstår något de aldrig hade förstått i skolan. Arbis ger människor en möjlighet att utvecklas och lära sig nytt.

Också mixen av människor har varit en viktig ingrediens i den goda stämningen på Arbis.

– Det är fint att folk med så olika bakgrunder möts kring ett gemensamt intresse. Det är jättespännande att ha både forskare och människor med låg grundutbildning på samma kurs, säger Thors.

Att göra tillsammans

Efter fyrtio år tycker Moa Thors att det är fint att lämna Arbis när institutet står inför något helt nytt. I höst inleds en svenskspråkig grundläggande utbildning för vuxna – den första av sitt slag på Arbis.  

Thors är också glad över att Helsingfors stad inte har skurit ner sitt bidrag till Arbis och Työväenopisto, trots statens inbesparingar.

– Jag tror och hoppas att Arbis kommer att bestå. Behovet för fri bildning kommer inte att försvinna. Vi behöver en motpol för den utbredda individualiseringen, säger Thors.

Enligt henne behöver vi människor framförallt gemenskap.

– Att man gör något och att man gör tillsammans. Och att hela tiden ha något att se fram emot.

I framtiden är Arbis platsen där Moa Thors själv deltar i kurser. Hon ska fortsätta läsa spanska och kanske något annat språk. Även motionskurserna hör till favoriterna.  

I och med pensioneringen försvinner hon ändå inte för gott från Arbis lärarrum.

– Jag har lovat att hålla en kurs i tysk matlagning.

Text: Michaela von Kügelgen