Suoraan sisältöön

Bottendjur, djur- och växtplankton

Bottendjurartsbeståndet är relativt ensidigt i havsområdena i Helsingfors och Esbo delvis på grund av eutrofiering och den stora mängden fasta partiklar som åarna fört med sig.

I yttre skärgården består majoriteten av artbeståndet av östersjömusslor. I inre skärgården består beståndet av bottendjursarter till stor del av larver av fjädermyggor och fåborstmaskar. De oftast förekommande främmande arterna bland beståndet av bottendjursarter är nyzeeländsk tusensnäcka (Potamopyrgus antipodarum), amerikansk borstmask (släktet Marenzelleria) och röd pungräka (Hemimysis anomala).

Under de senaste åren har man också påträffat den uppmärksamhetsväckande amerikanska kammaneten (Mnemiopsis leidyi) även utanför Helsingfors våren 2008. Man har upptäckt att den amerikanska kammaneten också fortplantar sig i den norra Östersjön. Kammaneter äter djurplankton och fiskyngel. Om arten alltså blir mycket talrik kan den påverka fiskbeståndens storlek. Detta har hänt till exempel i Svarta havet där fiskbestånden har rasat på grund av kammaneten. Arten är inte farlig för människan.

Båtförarna är väl bekanta med havstulpaner (Balanus improvisus), som fastnar på olika ytor under vatten. Havstulpaner har kommit till Europa från Nordamerika och till Finland redan på 1860-talet. Havstulpaner orsakar olägenheter för människan när de fastnar på båtbottnar. Detta ökar bränsleförbrukningen och man är tvungen att rengöra och måla botten med skyddsfärg.

Rovvattenloppa (Cercopagis pengoi) är en växtplanktonart. När rovvattenloppor förekommer i stora mängder fastnar de lätt i varandra och i fiskarnas nät. Då blockerar de fångstredskap och orsakar olägenheter för fiskarfolk.

En av de främmande arterna som förekommer på strandzoner är tigermärla (Gammarus tigrinus) som påträffades i stora mängder sommaren 2007. Tigermärla kommer ursprungligen från Nordamerika. På Finska viken påträffades arten för första gången år 2003, så det har spridit sig snabbt till stränderna i Helsingfors. Tigermärla kan tränga undan ursprungliga räkarter i Östersjön; detta hade redan hänt i några av områdena i Helsingfors som undersöktes år 2007, för tigermärla var redan på vissa ställen den klart dominerande arten.

Dinoflagellaten (Prorocentrum minimum) som hör till växtplankton trivs i de näringsrika kustvattnen. Till Finska viken spred den sig i början av 1990-talet.

I Finska viken har man också påträffat andra främmande arter som på andra håll har visat sig vara ställvis skadliga främmande arter. Som exempel kan nämnas vandrarmussla (Dreissena polymorpha) och Mytilopsis leucophaeata som har förekommit inom den östra delen av Finska viken. Inom Helsingfors vattenområden har man än så länge inte påträffat dessa arter.



DELA
06.12.2019 12:03