Kvinnor som sitter på ett kafé.

Mer systematisk och flexibel integration av invandrarkvinnor till arbetslivet

Smågruppsutbildning på det egna modersmålet är till stor nytta vid sysselsättning av invandrarkvinnor. Detta har experten Zainab Al-Ali upptäckt i stadens arbetsrehabiliterande tjänster.

Hon har fungerat som ett stöd för invandrarkvinnor i bland annat projektet Women to Work, där deltagare som talar somaliska, arabiska eller ryska fick handledning på sitt eget modersmål. I projektet gavs handledning även på lätt finska.

Deltagarna har berättat att viktig information om det finländska arbetslivet tidigare har gått förbi på grund av bristfälliga språkkunskaper. När informationen gavs på ett bekant språk klarnade grunderna i arbetstagarens skyldigheter och rättigheter.

Samtidigt fick man värdefulla kunskaper för arbetssökningen, bland annat om arbetsansökningar som skickas direkt via nätet och om hur man skriver en meritförteckning.

En nöjd deltagare som fått stöd från projektet ger följande respons:

Jag har fått mycket hjälp för att hitta sysselsättning. I fortsättningen hoppas jag att även männen får så här effektiv hjälp för att integrera sig mer i både arbetslivet och Finlands kultur.

Jag gick med i Women to Work-projektet och idag arbetar jag som skolgångsbiträde i årskurs 1–6 genom läroavtal. De intensiva dagarna tillsammans med femte- och sjätteklassarna utvecklar ordförrådet snabbt, numera är jag bekant även med svordomarna.

Jag har en handelsutbildning från mitt hemland Marocko. När jag kom till Finland började jag aktivt studera finska.

Jag är nöjd med läroavtalet. Under projektet nämnde jag till min handledare att invandrare direkt från början borde få individuellt stöd och möjlighet att vid sidan av språkstudierna bekanta sig med arbetslivet samtidigt. Allas situation är unik.

Jag tycker om att vara med barn och jag gillar mitt arbete. Dagarna är väldigt omväxlande, det finns aldrig en tråkig stund utan det händer något hela tiden.

Jag får stöd från lärarna och den övriga personalen på skolan. Under läroavtalet har jag en handledare som hjälper mig med att till exempel utarbeta en studieplan.

För att kunna integrera mig i landet har jag fått stöd förutom av stadens medarbetare även av en finsk bekant.

Jag vill själv hjälpa andra kvinnor som flyttar hit. Jag är involverad i Nicehearts-föreningens verksamhet och i synnerhet dess grannmammaverksamhet där kvinnor uppmuntras till aktiviteter.

Dold kompetens

Al-Ali berättar att särskilt den individuella arbetssökningen, att man får skräddarsytt stöd, har fått beröm. En deltagare behövde hjälp med att utarbeta en CV. I ett annat fall var handledaren ett tyst stöd bredvid när en arbetssökande ringde sitt första samtal till en potentiell arbetsgivare.

Invandrare har ofta erfarenhet som kanske inte alls framgår av den officiella meritförteckningen. Till exempel en person som uppfostrat fem barn har mycket praktisk erfarenhet av barn. I gruppen kan det också finnas fantastiska organisatörer.

Al-Ali har märkt att med invandrare bör man diskutera sysselsättning och mer allmänt om hur man klarar sig i det finländska samhället i små grupper. Dessutom verkar det som att kvinnor föredrar uttryckligen små kvinnogrupper, eftersom de upplever dem mer stimulerande än blandade grupper.

– Men man måste naturligtvis komma ihåg att även männen behöver individuell handledning. Även de har brister i kunskaperna om det finländska arbetslivet.

Projektet Women to Work inriktade sig dock uttryckligen till kvinnor, eftersom statistiken berättar att invandrarkvinnor mer sällan hittar sysselsättning än män.

Fördomarna minskar

Al-Ali har märkt att arbetsgivarnas fördomar om dem med främmande språk har minskat särskilt i Helsingfors. Trots detta tittar vissa snett på främmande kulturer – i synnerhet om man på arbetsplatsen befarar att arbetsplatshandledarnas språkkunskaper inte är tillräckliga för andra språk än finska.

Å andra sidan kan invandrarna tro att de på grund av bristfälliga språkkunskaper inte ens kallas till intervju och låter därför bli att söka lämpliga arbeten.

– Fördomar finns hos båda sidorna, säger Al-Ali.

För varje arbetssökande försöker vi hitta finskaundervisning på lämplig nivå. Språket studeras också under yrkesstudierna, då man även bekantar sig med fackterminologin.

– Våra klienter har ibland hamnat i ett ekorrhjul. När de söker arbete har de uppmuntrats till att först skaffa sig språkkunskaper. Men de som skaffat sig språkkunskaperna får höra att man först måste skaffa sig arbetserfarenhet.

Al-Ali påminner att man kan anställa arbetstagare till exempel med visstidsavtal. Under visstidsanställningen kan man lära känna varandra och reda ut om arbetstagaren är lämplig för arbetet i fråga.

– Alla lär sig genom att arbeta, ingen är ett färdigt paket i början av anställningen, påminner Al-Ali.

Oklarheter i tidigare examina

Specialplanerare Taneli Kuusiholma från stadens sysselsättningstjänster delar Al-Alis anmärkning: invandrarkvinnor har ofta en kompetens som inte identifieras så enkelt eller som man inte kan verbalisera.

Sysselsättningen bromsas av bristen på mod. Bristfälliga språkkunskaper ger upphov till tvivel om hur man ska klara sig i arbetslivet.

– Det vore bra att uppmärksamma att man inte behöver fullständiga språkkunskaper för att klara av många arbeten. Ofta räcker det med utvecklande språkkunskaper.

Man har kunnat utnyttja lärdomarna från Women to Work-projektet, men även gamla sysselsättningsmetoder som visat sig vara goda används. Till exempel fortsätter man med de populära mötesevenemangen för arbetsgivare och arbetssökande. Tilläggsutbildning ordnas flexibelt så att kompetensen kan anpassas till sysselsättningen.

I sysselsättningstjänsterna finns även mångsidig språklig och kulturell kompetens. Service fås förutom på svenska, finska och engelska även på ryska, arabiska, somaliska, franska, italienska och farsi. Frågor klargörs även på andra språk med hjälp av en tolk.

Många invandrarkvinnor har tagit hand om barnen i hemmet under lång tid. Vissa har ingen utbildning efter grundskolan, medan andra är högutbildade. Vissa har ett mångsidigt nätverk av människor, medan andra knappt har några kontakter utanför familjen.

Projektkoordinatorn Tanja Namrood betonar att man inte kan prata om arbetslösa invandrarkvinnor som en och samma grupp. Vissa behöver mycket varierande stöd, medan andra kan behöva stöd i enskilda ärenden, såsom uträttande av myndighetsärenden.

– Frågor uppstår även gällande erkännande och jämställande av examina. Processerna är ofta både långa och dyra för den arbetssökande och från vissa länder är det svårt att få dokument som krävs för erkännandet.

Situationen är mycket komplicerad. Till exempel examen på diplomnivå för sjukskötare som kommer från ett land utanför EU/EES erkänns inte alls, utan de måste avlägga sjukskötarexamen i Finland på nytt för att få rätt att arbeta som sjukskötare i Finland. Däremot är det möjligt att komplettera examina på bachelornivå som avlagts utanför EU/EES i enlighet med Valviras bestämmelser, dock projektbaserat.

Även om många har nytta av handledning på det egna språket, är det bra att även öva på finskan. Namrood berättar till exempel att under den digitala undervisningen i Women to Work-projektet strävande man efter att även tala finska för att vänja deltagarna vid språket.

Mod och motivation

Trion betonar vikten av förtroende. När den arbetssökande uppmuntras att prata om sin egen situation med servicehandledaren, underlättas planeringen av en lämplig studie- och karriärväg.

– Många av de arbetslösa invandrarkvinnorna är vana vid att vara hemma. De behöver motivation och mod, nämner Namrood.

När modet växer och man hittar en arbetsplats uppnås positiva effekter på kvinnornas liv. Självkänslan stärks och nya element uppkommer i vardagen i takt med att livsmiljön utvidgas.

Hon önskar att invandrarnas ärenden skulle komma igång snabbt direkt när de flyttat hit. De bör så snart som möjligt få information om det finländska samhället, där även kvinnorna uppmuntras att utveckla sin kompetents i arbetslivet.

Enligt Namrood är det mest givande om personen som stiger in i arbetslivet får stöd av någon som sammanställer en nödvändig tjänstepalett och vägleder från en tjänst till en annan.

Det är ett ypperligt tillfälle för sysselsättning eftersom bristen på arbetskraft i huvudstadsregionen har blivit värre och arbetsgivarnas intresse för invandrare har ökat.

Namrood nämner busstrafikföretaget Nobina som ett gott exempel på arbetsgivare. Företaget har lång erfarenhet av en mångfaldig arbetsgemenskap och betonar att man i sin arbetsgivarpolitik uppmuntrar även kvinnor till att söka sig till bland annat yrket som busschaufför.


Text: Kirsi Riipinen
Foto: Jussi Hellsten


Läs mer om hållbar utveckling i Helsingfors på hallbarahelsingfors.hel.fi.