kom parken med i reseguider och blev speciellt populär bland välbeställda invånare från stadens södra delar – Helsingfors var i början av 1900-talet en tudelad stad, och arbetarnas betydligt anspråkslösare fritidsställen låg utan- för centrum. Panoramat växer igen År 1907, fyra år efter att parken blivit färdig, vann arkitekt Eliel Saarinen tävlingen om det lantdagshus som skulle byggas för Finlands nya enkam- marriksdag och placeras på Observatorieberget. Snabbt planerade man ock- så ett nytt stadshus bredvid parken på den så kallade varvstomten och på så sätt hade ett helt nytt monumentalt förvaltningscentrum bildats på området. Som känt blev det ändå så att Riksdagen placerades på annan plats, en de- lorsak var att staden motsatte sig bygget av rädsla för att förlora parken och därmed fi ck varvstomten stå tom tills Olympiaterminalen byggdes år 1952. Man grälade inte bara om parken utan också om dess utsikt, då de vå- ningshus som byggdes på Bergmansgatan hotade skymma den. Staden för- sökte – utan resultat – driva igenom begränsningar för att rädda utsikten och breddade slutligen, med stora inlösningskostnader som följd, den nuvarande Ulrikasskvären så att åtminstone en liten utsiktsremsa mot den nyligen för- nyade Brunnsparken besparades. Den lilla parken i nedförsbacken fi ck sin slutliga utformning på 1920-talet i formträdgårdsstil. Barnmorskeinstitutets förgrund, som hörde till samma siktaxel, blev efter krigen del av Sovjetunio- nens ambassadtomt. De viktigaste aktiviteterna på Observatorieberget var länge att promenera och beundra utsikterna och planteringarna. Robert Stigells staty De skepps- brutna som restes år 1898 under den första förtrycksperioden förstärkte par- kens patriotisk-politiska stämning och gav utsikten mot Sveaborg det där lil- la extra. I slutet av seklet hade den fosterländska konsten befäst sin ställning som del av den västerländska offentliga parkinstitutionen, vilket hängde ihop med dess fostrande uppgift, liksom också de exotiska planteringarna och mi- niatyrlandskapen också gjorde. Scouternas fl agghissningsritual på självstän- dighetsdagen för Observatoriebergets politiska tradition vidare. Parken har, liksom andra stadsomgivningar, en fastslagen funktion, men med tiden har den också fått inoffi ciella användningsområden och associa- tioner. I brottsvågen efter krigen blev Observatorieberget skådeplats för ett par omskrivna passionsbrott och det gjorde parken till en skrämmande plats för vissa stadsbor. Morden inspirerade till kriminalromaner och kriminalfi l- mer och den kändaste är Tähdet kertovat, komisario Palmu, Stjärnorna, Kom- missarie Palmu, stjärnorna (1962), där träden fortfarande var så pass låga att det var möjligt att kika med teleskop. Parken har hunnit skymta till i mån- ga andra fi lmer också. Utsikten från den park som omtvistats de sista decennierna har antingen vuxit igen eller skymts för en del av dagen bakom de massiva bilfärjorna. Sam- 20
Observatoriebacken
To see the actual publication please follow the link above