Observatoriebacken framom den igenbyggda omgivningen kring Ständer- huset. Orsaken till backens popularitet uttrycktes i betänkandets karakteris- tik: ”Observatoriebacken ... är tack vare sitt höga dominerande läge så gott som skapt för placeringen av en dylik mäktig, offentlig byggnad”. Osäkerhet under autonomins tid Efter betänkandet utbröt en häftig debatt om byggnadsprojektet i riksda- gen. Inställningen till byggprojektet delade partierna i två läger: de höglj- uddaste anhängarna till nybygget fanns bland ungfi nländarna och socialde- mokraterna, medan ledamöterna från fi nska partiet och svenska riksdagsgruppen föredrog en att lokalfrågan skulle lösas genom en utbyggnad av Ständerhuset. Det fasts- lagna läget på Observatoriebacken väckte många känslor. Enligt motstån- darna till nybygget var läget uppe på backen ett uttryck för stöddighet och skrytsamhet. Förespråkarna däremot ansåg att läget gav fi nländarna möj- lighet att sälla sig till de stora kulturfolken. Det här synsättet sammanfatta- des i riksdagsman Nestor Hoponens (ungf.) inlägg: ”Det är endast i ett ären- de som vi kan tävla med de stora kulturfolken, där vi utan tvekan skulle avgå med segern, det är i valet av denna charmerande vackra, idealiska plats, ett läge som andra nationers parlamentsbyggnader knappast kan mäta sig med.” I den omröstning som följde på diskussionen understödde majoriteten av riksdagsmännen byggandet av ett nytt lantdagshus. I det autonoma Finland krävdes också att den ryska kejsaren skulle bestyrka beslutet. Svar fi ck man först år 1910. Nikolai II lät bli att bestyrka riksdagens beslut. Enligt senatens utlåtande var det inte läge att inleda projekt av den storleken. Trots att det fanns en stark vilja att bygga ett nytt lantdagshus, tillät det oroliga politiska klimatet inte att det genomfördes. Först fl era år senare, år 1923, kunde man vidta egentliga byggåtgärder med hjälp av anslag som beviljats för främjan- det av projektet. Varför byggdes inte riksdagshuset slutligen på Observato- riebacken, trots att riksdagen i det självständiga Finland fattat beslut om det? Diskussion om läget År 1923 väckte placeringen av byggnaden fortfarande så mycket diskussi- on att man före arkitekturtävlingen utlyste en tävling om var riksdagshuset skulle byggas. Till prisnämnden valdes riksdagsmännen Wäinö Wuolijoki (sd) och Kyösti Järvinen (saml.) och från Finlands Arkitektförbund den då- varande ordföranden Onni Tarjanne samt Bertel Jung och Gunnar Taucher. I tävlingsprogrammet gavs planerarna ”total frihet” gällande placeringen av riksdagshuset. Elva olika platser för riksdagshuset föreslogs. De populä- raste förslagen var bland andra Observatoriebacken, den s.k. Operatomten vid nuvarande Mannerheimvägen, Skeppsvarvstomten vid den nuvarande Olympiaterminalen och den s.k. Norrménska tomten på Skatudden invid Us- penskijkatedralen. Operatomten innebar ganska exakt det område där Riks- 30
Observatoriebacken
To see the actual publication please follow the link above