Bastionfronten byggdes mot staden och döptes till Ulrikasborg, vilket också ledde till att backen och den omgivande stadsdelen fi ck ett nytt namn. Fäst- ningen togs ur bruk kort efter att Helsingfors blivit huvudstad år 1812 och dess stenar användes för återuppbyggnad. I backen planerade man därefter en sjöfartsskola med utsiktstorn, i stadsplanen av J. A. Ehrenström, men is- tället byggdes Carl Ludvig Engels astronomiska observatorium där år 1834, i och med att universitetet fl yttade till Helsingfors. Då hamnen och den oregelbundna förortsbebyggelsen spred sig runt Ob- servatorieberget blev det en socialt stämplad hemvist för ”hamnbusarna”. Å andra sidan lockade utsikten också ståndspersoner upp på berget då det fanns något speciellt att titta på. Före isbrytarnas tid satte isen stopp för Helsing- fors båttrafi k under vintermånaderna och från den höga utsiktsplatsen var man först med att se såväl strimman från smältvattnet som masterna eller röken från de första fartygen i horisonten. Bombningen av Sveaborg under Krimkriget bjöd på ett exceptionellt spektakel, som man kom ända från Sve- rige för att förundra sig över. En trädgårdsstadsdel planeras I början av 1800-talet blev tanken om skönheten i orörd natur allt vanligare i Finlands högreståndskretsar. Det här spreds genom litografi publikationer föreställande fi nska landskap, som lärde betraktaren att se på sin omgivning som en bildmässig föreställning och tillskriva den olika abstrakta betydelser – själstillstånd, stolthet över det lokala eller fosterländskhet. Både på landet och i städerna började ståndspersonerna söka sig till höga utsiktsplatser som började anpassas för ändamålet. Observatorieberget bjöd på tre olika vyer: ett livligt hamnpanorama mot Salutorget och empire-Helsingfors havsnära fasad, mot öster Sveaborgs befästningsöar och mot söder, med undantag av Brunnsparken, ett så gott som obebyggt havs- och kustlandskap. Sveaborgs- vyn associerades med den skamfyllda kapituleringen år 1808 i Finska kriget. Med sitt ensamma observatorium började Observatorieberget självt sticka ut i stadsbilden. Magistraten värvade redan år 1865 den svenska trädgårdsar- kitekten Knut Forssberg till Helsingfors. Forssberg rörde sig samtidigt ock- så på andra orter i Finland och planerade bland annat Runsala nationalpark i Åbo. Enligt tidningsuppgifter föreslog Forssberg en hel trädgårdsstadsdel på Observatorieberget, med en park uppe på krönet och villor terrasserade i backen. Man kunde se ett liknande arrangemang i Forssbergs förslag för Djurgårdsvillorna som han, under samma besök, gjorde åt grundaren för Brunnsparken och Tölö park eller Djurgården, nämligen Henrik Borgström. Forssbergs plan för Observatorieberget är Finlands första kända träd- gårdsstadsdelsprojekt, men den var klart orealistisk. Själva planen har inte bevarats. Under hungeråren 1867–1868 byggdes en chaussé över backen som nödhjälpsarbete för att underlätta trafi ken till Brunnsparken. De förs- ta fotografi erna visar att man med undantag för observatoriet och vägarna 16
Observatoriebacken
To see the actual publication please follow the link above