berala fennofi len och den centrala ideologen för den konstitutionella mots- tåndsrörelsen förstod betydelsen av konstpolitiken, i sina strävanden att ska- pa en bild av en kulturellt mogen nation. De samtida tolkade konstverket som tecken på det politiska livets dra- matik redan på avtäckningsceremonin den 18 november 1898. I tidningarna publicerades Mechelins tal där senatorn som vanligen var känd för sin försik- tighet knöt konstverket till dagspolitiken genom att använda skickliga oms- krivningar. Det krävdes ingen speciell påhittighet för att koppla ihop talets rasande naturkrafter med de stormmoln som hade samlats på himlen i öster. Det hade länge funnits tecken på förryskningsåtgärder. Några månader senare förorsakade Februarimanifestet en aldrig tidigare skådad våg av ma- nifestationer: statyn som föreställer Alexander II täcktes av ett hav av blom- mor, något som inte ens de rysksinnade ämbetsmännen vågade blanda sig i. Societetsdamerna gick klädda i svart, och motståndsrörelsen samlade sig vid De skeppsbrutna. Den stora uppslutningen visade att den internationel- la sympatin var på Finlands sida. En internationell upplysningskampanj om hotet mot den fi nska auto- nomin förberedde mottagningen av De skeppsbrutna på världsutställnin- gen i Paris år 1900. I nödens stund fi nländarnas rop på hjälp ett svar: ck fi en guldmedalj. Höjdpunkten i skulptörens karriär Skulptören Robert Stigell avhöll sig från de politiska tolkningarna av sitt verk. Det berättas att statyns motiv, som framställer en familj i sjönöd, ba- serade sig på Stigells tonårsminnen till sjöss. När han arbetade i Paris under 1880- och 1890- talen, beslöt han bearbeta motivet till en pompös, spiralvri- det stigande komposition, populär i monumentalkonst. Tillgången till utbildning och service inom branschen hade fått många fi nländska konstnärer att börja studera och arbeta i Mellaneuropa. Då Sti- gell hade studerat i Paris vid École des Beaux-Arts kände han till den poli- tiska kraften i att skulptera och hur denna konstform sammanhängde med förändringarna inom det politiska livet. För en konstnär som eftertraktade monumentalprojekt var det inte passande att betona sina egna motiv. Den karriärstig som ledde till att skulptörernas verk blev valda till offentliga bes- tällningar och anskaffningar av samlingar, grundade sig på den framgång man hade på konstutställningarna. År 1891 fi ck De skeppsbrutna ett heder- somnämnande och beröm i pressen på Konstakademiens offi ciella konstuts- tällning i Parissalongen. Men för en utländsk konstnär var det svårt att få fotfäste i den franska marknaden för offentlig konst. Hösten 1891 beundrades gipsskissen av statyn i Ständerhuset i Helsing- fors. Finska Konstföreningen beviljade Stigell ett resestipendium till Paris och senaten ett pris på 2 000 mark. År 1893 fi ck konstnären statspriset för en skiss som i dag hör till Ateneums samlingar. Miniatyrgipserna hamnade 24
Observatoriebacken
To see the actual publication please follow the link above