På den här sidan
- Laddar innehållsförteckningen
Resurser som möter Helsingfors behov
1. Städernas investeringskapacitet förbättras genom att de garanteras en tillräckligt stor andel av den skattebas som bildas i stadsområdena.
Detta genomförs bland annat genom att säkerställa att utjämningssystemet för skillnaderna i kommunernas skattebas efter social- och hälsovårdsreformen är tillräckligt lindrigt och bringar nytta av skattebasens ökning för städerna, samt genom att garantera kommunerna en tillräckligt stor andel av utfallet av samfundsskatterna.
2. Statsandelssystemet förtydligas, och i detta tas bättre hänsyn till de kostnader som invånare med främmande språk orsakar genom att grundpriset för främmande språk höjs.
Grundpriset för främmande språk bevaras åtminstone på en så kallad ren överföringsnivå som definieras i samband med social- och hälsovårdsreformen.
3. Finansieringsmodellen för överföring av ansvaret att ordna TE-tjänster tar hänsyn till de stora städernas särdrag och behov samt konjunkturväxlingar enligt följande:
- Ersättningsmodellen för arbetslöshetsskyddets betalningsandel byggs upp så att ökningen av befolkningen i arbetsför ålder inte leder till underkompensation och ersättningsfördelningen inom modellen granskas årligen i förhållande till antalet personer i arbetsför ålder
- En ändringsbegränsare för arbetslöshetsskyddets betalningsandel läggs till finansieringsmodellen, vilket gör det möjligt att ta hänsyn till exceptionella konjunkturlägen.
4. Statens finansieringsmodell för välfärdsområdenas uppgiftsområde uppdateras.
Finansieringen tar hänsyn till områdenas särdrag och kostnadsfaktorer, de faktiska kostnaderna för social- och hälsovården samt urbaniseringen. Finansieringen tar separat hänsyn till att stärka tjänsterna på basnivå.
5. Finansieringen av räddningsskolan i Helsingfors tryggas med fullständig statlig finansiering.
6. Under den kommande valperioden breddas inte välfärdsområdenas uppgiftsområde och den ökade mängden av uppgifter och skyldigheter även för kommunerna utvärderas mycket noggrant och i förhållande till bärkraften av kommunernas ekonomi.
Om kommunerna tilldelas nya uppgifter täcks kostnaderna för dem fullständigt och utvärderingen av kostnadseffekterna utvecklas på ett sådant sätt att kostnaderna utvärderas realistiskt.
7. Förebyggandet av segregation identifieras i regeringsprogrammet som en fråga för de största städerna, vilket kräver fenomenbaserad utveckling samt arbete som överskrider förvaltningssektorerna. Långsiktiga och övergripande verksamhetsmodeller som utvecklas av städerna stöds för att stärka deras effektivitet.
Statsstödets strategiska och strukturella effektivitet förbättras, och fragmentering och överlappningar minskas. Förebyggandet av segregation identifieras i olika finansieringsinstrument och finansieringssystem, och det satsas på finansierings modellernas långsiktiga hållbarhet.
8. Staten avstår från ägande av onödiga fastigheter i stationsområden och andra centrala lägen, och främjar aktivt utvecklingen av markanvändningen i dessa områden genom att överlåta sina marktillgångar till städerna för byggande.
9. Utvecklingen av digitala kompetenser påskyndas. För utvecklingen av den nationella digitala infrastrukturen definieras tydliga strategiska mål och finansiering med hänsyn till kommunernas roll.
Dessutom byggs en ny statlig finansieringsmekanism som kan säkerställa den nödvändiga andelen av nationell medfinansiering i betydande externa finansieringsprogram, såsom EU:s program Digital.
Kompetensbristen löses tillsammans
10. Antalet intagningsplatser vid högskolor höjs permanent för branscher som lider av brist på arbetskraft i tillväxtcenter, där efterfrågan på arbetskraft förutspås växa.
En tillräcklig mängd intagningsplatser riktas också till svenskspråkiga utbildningar i huvudstadsregionen.
Tillräcklig finansiering riktas till högskolor för att genomföra det växande utbildningsansvaret på ett högklassigt sätt, med hänsyn till kostnaderna för olika examina. I finansieringen betonas inriktningen av intagningsplatser till branscher med god sysselsättningsgrad.
11. I framtiden säkerställs tillräckliga incitament för TE-tjänsterna för att uppmuntra arbetslösa till att studera eller byta bransch, eftersom arbets- och näringsministeriets finansieringskanal för kontinuerligt lärande försämras i och med reformen av TE-tjänsterna.
Kompetensbristen löses tillsammans Metoderna för kontinuerligt lärande inom högskoleutbildningen ökas och antagningen till småbarnspedagogikens flerformsutbildningar görs permanenta.
12. Tillståndsprocessen för att ordna yrkesutbildning förnyas så att tillstånd alltid ska ges till regioner och branscher med brist på ar betskraft.
13. Den utbildningsbaserade invandringen ökas särskilt i regioner med brist på arbetskraft, och sysselsättningen i Finland underlättas bland annat genom att göra det möjligt att lära sig finska eller svenska under studierna.
14. Processerna för uppehållstillstånd och registrering av internationella arbetstagare, entreprenörer och deras familjemedlemmar påskyndas, och bland annat praxisen i fråga om identifiering av utlänningar utvecklas för att göra det möjligt för utlänningar att använda e-tjänster i större grad än för närvarande.
Rekryteringen och lockandet av internationell arbetskraft ska vara initiativkraftig och planerad.
15. Arbetet för att locka internationella experter till att söka arbete inom statsförvaltningen och bosätta sig i de stora städerna ska göras bestående med hjälp av permanent finansiering istället för nedskärningar.
Finansieringen ska grunda sig på andelen befolkningen med invandrarbakgrund i städerna.
16. Finlands befintliga internationella organisationer och nätverk, såsom Business Finland och nätverket av delegationer, ska användas med större genomslagskraft av kommuner och företag för att locka och rekrytera internationell arbetskraft.
Finlands tillgänglighet förbättras via Helsingfors
17. Baninvesteringar görs som stärker Finlands konkurrenskraft och tillgänglighet.
När det gäller förbindelserna för snabbgående tåg prioriteras tågbanan Suomirata, som betjänar hela Finland, och Flygbanan som ansluts till den, samt främjas planering som syftar till att genomföra dessa.
En bindande plan och tidtabell upprättas för att genomföra projektet Digispåret och andra åtgärder i elsingforsregionen som är nödvändiga för kapaciteten mellan Helsingfors och Böle, och nödvändig finansiering anvisas för detta.
18. Ett utvecklingspaket för hållbar trafik anvisas till Helsingforsregionen, vilket säkerstäl ler regionens tillväxt och konkurrenskraft Finlands tillgänglighet förbättras via Helsingfors samt förutsättningarna för att utveckla kollektivtrafiken.
Kollektivtrafikstödet för stora städer etableras på samma nivå som i de övriga nordiska huvudstäderna (ca 150 mil joner euro/år), i syfte att stödja användning en av kollektivtrafik och minska trycket att höja biljettpriserna.
Uppdateringen av den riksomfattande trafiksystemplanen (2025) ska anvisa tillräckliga investeringar till Hel singforsregionen. Statens relativa andel av huvudstadsregionens trafikinvesteringar återställs till 2000-talets genomsnittliga nivå (minst 170 miljoner euro/år).
19. Avtalsförfarandet om markanvändning, boende och trafik (MBT) med staten etableras i de nuvarande MBT-regionerna. MBT-avtalen ska bibehållas som avtal för stora städer, det vill säga för de nuvarande regionerna. Avtalen ska inte utökas innehållsmässigt i fråga om markanvändning, boende och trafik så att de bildar ett bredare så kallat paraplyav tal.
Statens finansieringsandel av tillväxt- och hållbarhetssatsningarna i avtalen ökas och på så sätt säkerställs också nödvändiga åt gärder för att nå regionernas bostadspro duktionsmål samt bostadspolitiska åtgärder.
20. Kommunerna ges effektiva verktyg för reglering och styrning av elsparkcyklar och andra mobilitets- och transportformer.
Lagstiftningen utvecklas i enlighet med internationella exempel så att kommunerna kan påverka och vid behov reglera olika tjänsteleverantörers verksamhet för att förbättra trafiksäkerheten och säkerställa stadens funktionalitet.
Helsingfors som centrum för vetenskap och forskning
21. Förutom att stärka finansieringen av grundforskningen vid universitet och yrkeshög skolor skapas bättre förutsättningar för Helsingfors som centrum för vetenskap och forskning spetsforskning på internationell nivå.
FoUI-finansieringen ska fördelas genom konkur renskraftiga ansökningar och kriterierna för fördelningen ska vara de sökandes forsk nings- och innovationspotential samt verk samhetens kvalitet. Högskoleutbildningen, universitetsforskningen samt FoUI-verksam heten ska stödja Finlands bildning, tillväxt och konkurrenskraft och ska inte användas som ett verktyg för regionalpolitik.
22. Utvecklingen av lösningar inom hälsoteknik samt för sjukhus och sjuk- och hälsovården ska stödjas genom att säkerställa finansieringen för HUS forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet och genom att satsa på undervisning inom området.
Finansieringen för forskning, utveckling, innovationer och lärande (FoUI) som universitetssjukhuset kräver separeras från välfärdsområdenas statsfinansiering och blir en egen finansiering i statsbudgeten.