Stora Räntans natur

Häckande arter

På grund av sitt läge är Stora Räntan hem för både stads- och skärgårdsarter. På våren kan du höra ådor som skockar till sina ungar medan björktrasten bredvid försöker driva bort en kråka från sitt bo. Fiskmåsarna har tagit över stora delar av de södra och mellersta delarna av ön. Men ännu effektivare än fiskmåsarna har en invasiv art, den vitkindade gåsen, spridit sig till ön.

Förutom vitkindad gås och fiskmås består det häckande fågelbeståndet på Stora Räntan bland annat av silltrut, strandskata, ejder, kanadagås och stare. Dessutom har knölsvanen häckat i flera år i Gamla Räntan.

Besökare

På Stora Räntan kan du träffa flera fågelarter som besöker ön tillfälligt på sin genomresa. Sådana arter inkluderar till exempel havsörn, gluttsnäppa, varfågel, lärkfalk, sparvhök, prutgås, gråhäger, berguv, hornuggla och många sparvfåglar. Olika vattenfåglar vilar i det lugna vattnet mellan Långören och Stora Räntan. Ibland kan man se falkar som spanar på byggnadstak eller flyger över ön.

Bekanta arter

Totalt har 415 fjärilsarter observerats på Stora Räntan. Det uppskattas att cirka hälften av arterna tillhör öns permanenta artbestånd. Öns permanenta fjärilsbestånd består huvudsakligen av ganska vanliga arter, såsom rapsfjärilar, nässelfjärilar och påfågelöga.

Typiska livsmiljöer för rapsfjärilen är ängar och fält. Nässelfjärilen som är vanligt förekommande i hela landet trivs på blomrika, halvöppna och öppna platser. Fjärilen kan bara övervintra i södra delen av vårt land. Det trivs i många olika halvöppna miljöer såsom stränder, trädgårdar och parker.

Variationer i fjärilspopulationen

Under de senaste åren verkar det som om fjärilspopulationen på Stora Räntan inte har påverkats väsentligt av mänsklig aktivitet, men den möjliga igenväxten av ängarna norr om vallarna kan till exempel avsevärt minska mångfalden av öns fjärilsarter.

De mest inflytelserika faktorerna i den årliga variationen av fjärilsobservationer på ön har varit torka, kalla försomrar och tillfälliga förekomster av ett stort antal flyttande fjärilar. På sommaren kommer även arter i Brunnsparken till Stora Räntan. Dessutom kommer flyttande fjärilar bland annat från olika delar av Finlands sydkust och från Estland.

Mångsidig växtlighet

Mångfalden av olika växtplatser och långvarig mänsklig påverkan har gjort Stora Räntan till växtlighetens pärla med en lång och omfattande historia av växtobservationer. Under 1900-talet var det känt att 360 vilda växter växten på ön, några av dem bara så kallade besökare.

Det nuvarande antalet kärlväxtarter är 312. I förhållande till arealen är denna siffra högst i Helsingfors skärgård. Av arterna är 169 sannolikt ursprungliga. Mindre än hälften har kommit till följd av direkt eller indirekt mänsklig interaktion. Ett stort antal arter anlände till Harakka med ryska truppernas servicetransporter. Vissa av arterna förekommer permanent på ön.

Uppföljning av vegetation

Stora Räntans växtlighet följs upp genom kartläggningar. Den senaste omfattande vegetationsundersökningen genomfördes som en avhandling år 2013. Stora Räntans vegetationsundersökning upprepas år 2023.

Vegetationsundersökning 2013 (PDF, inte tillgänglig, på finska)

Lavar trivs på kala klippor

Lavar är svampar som lever i symbios med fotosyntetiska cyanobakterier eller alger. Symbios gör det möjligt för vissa lavar att förekomma under mycket extrema förhållanden där annan vegetation inte trivs. Mångfalden av lavarter på Stora Räntan upprätthålls särskilt av öns breda öppna klippor, övergivna betongstrukturer och gamla lövträd och buskar. På Stora Räntar har man hittat 91 lavarter.

Känsliga lavar

Många lavarter är mycket känsliga för miljöförändringar, såsom luftföroreningar eller uttorkning av mikroklimatet.

Förekomsten av lavarter påverkas av många ekologiska faktorer, såsom ljus, värme, fuktighet, salinitet, kvävehalt, surhet, luftföroreningar och på klippor också till exempel järninnehåll. Snötäcket och is som nöter på stränderna, liksom trampning, spelar också en roll.

Spår från vulkanisk verksamhet

Stora Räntan kännetecknas av att klipporna utgör en stor andel av arealen. De mosaikliknande mönstren på strändernas kala klippor visar tecken på vulkanisk aktivitet, bergskedjeveckning, sedimenterade bergarter och ismassornas rörelse under den senaste nedisningsperioden. Öns klippor består till stor del av lavabergarter.

Berggrunden är huvudsakligen mörk gnejs (hornbländegnejs, glimmergnejs, ådergnejs och amfibolit, huvudsakligen i östra delen). I den södra delen av ön finns en magnetkishaltig glimmergnejs.

Glaciärernas hälsningar

På Stora Räntan är spåren av den senaste istiden synliga, bland annat som riktade kala klippor. De kala klippornas sidor som vetter mot glaciärernas flöde har slitits släta och svagt sluttande. Isen har slipat deras yta med spår som motsvarar den sista strömningsriktningen för glaciären och tvärgående skärbrott som öppnar i riktning mot glaciärens rörelseriktning.

De mjukaste stenarna på ytan av klipporna har slitits bort helt. Slitaget på olika bergarter kan också ses på klipporna i den södra delen av ön, där jättegrytor har bildats smältvattnen från glaciären.

Bekanta dig med Stora Räntans geologiska stig (citynature.eu) (Länk leder till extern tjänst)