Tomtbacka skogs naturskyddsområde
Mot ett naturligt tillstånd
Tomtbacka skog är Helsingfors största markområde som har fridlysts av naturvårdslagen (137 ha). Området är mestadels täckt av grandominerade, välvuxna skogar. Förutom moskogar finns kärr och lundar med rikare arter i stor utsträckning. Skogen, som mestadels växte i området efter avverkningarna på 1930-talet, och träsken, som har dikades mycket innan det, utvecklas gradvis mot sitt naturliga tillstånd. Regionens frodiga kärr har återställts till sin ursprungliga sumpighet sedan början av 2000-talet genom att täppa till diken.
Mångfaldens vagga
Att jordmånen blir vattnigare, vindskador, upplegor och barkborrar är delar av en utveckling som gynnar den biologiska mångfalden. De organismer som drar nytta av murket träd tackar; ungefär hundra arter av tickor har hittats i området kring Tomtbacka. På platser där det finns gott om rötskadade aspar finns det också gott om hackspettar och flygande ekorrar som hackspettarnas hålor.
Tomtbacka urskogsområdes naturskyddsområde
Längs spångar
Tomtbackas urskogsområde, som sedan 1950-talet har växt utan avverkningar och som sedan 1984 är ett naturskyddsområde, kan sägas vara fridlyst i ordets verkliga betydelse; där massorna av motionärer befolkar Tomtbacka skogs naturskyddsområde och dess flertal stigar och friluftsvägar, finns det i urskogsområdet bara ett fåtal stigar och det är förbjudet att avvika från dem.
Gammal skog
De grandominerade skogarna i Tomtbacka skogs och Tomtbacka urskogsområdes naturskyddsområde ger en möjlighet att samtidigt jämföra skog som har utvecklats naturligt sedan krigen och skog som har samma ålder och har avverkats länge. I genomsnitt är trädbeståndet i urskogsområdet av en annan ålder och det finns mer döda träd. Tomtbackas naturskyddsområden är viktiga bland annat för den gamla skogens fåglar.
Långforsens backlundars naturskyddsområde
Ett spektrum av lundar
Bekanta dig med de olika lundarna i Helsingfors och Vandas gemensamma naturskyddsområde. I det skyddade området hittar du de växter som är kännetecknande för Södra Finlands lundar: blåsippan, harsyran, ekorrbäret och kirskålen. Dessa växter är ofta de mest förekommande arterna i sina livsmiljöer och deras kombinationer uttrycker var och en sin unika livsmiljö. Några av växterna i lundarna trivs i grandungar, medan andra behöver mer ljus och slår rot vid strandalar.
Från lunden till forsstranden
I fuktiga lundar tar ofta stora ormbunkar, särskilt majbräken, skogsträjon och i de mest frodiga platser, strutbräken över. I lundarna är våren och försommaren känd för att vara en festsäsong för växtälskare, men med lite tur finns det också något att se på vintern, då strömstaren och uttern kan dyka upp i forsen.
Vanda åbrinks naturskyddsområde
Naturliga backlundar
Vanda åbrinks tre hektar stora område har många naturvärden. Det finns olika typer av backlundar och bördiga ängssluttningar i området. Vanda åbrinks naturskyddsområde är värdefullt och mångsidigt i sin vegetation. Det är en viktig del av Tomtbackas nätverk av skyddade områden och en bredare anslutning till det gröna.
Arter i lund- och vattenområdena
De arter som tillhör lundbeståndet är gullpudran, skogsbingeln, trolldruvan, underviolen och desmeknoppen. Av fågelarterna kan du upptäcka drillsnäppan, stenknäckan och den mindre hackspetten. I Vanda åbrinks vatten- och strandområde trivs även habitatdirektivets arter utter och tjockskalig målarmussla.
Grotens fors lunds naturskyddsområde
Lundar och strandväxtlighet
Grotens fors, som ligger mitt i fältlandskapen och intill Tomtbacka gård, är ett utmärkt naturresmål med våtmarker och lundar. Växtligheten i Grotens fors våta lundar och stränder är mångsidig. På våren är lundarna bl.a. hem för blommande sippor och trolldruvor, och lite mer sällsynta bäckbräsmor och dyblad. Skrikarna i de tidiga sommarnätterna inkluderar näktergalar och kärr- och busksångare.
Forslandskap
Grotens fors är 300 meter lång. Den är Vanda ås lägsta naturliga fors och det växer kaveldun och sjöfräken på stränderna. Områdets popularitet återspeglas i slitaget på strandområdena. Förhindra slitage av naturen genom att stanna på huvudstigarna och -rutterna.
