|
HST
Spårvägstrafiken hemsida
 Suomeksi
In English
|
Konduktris och passagerare i mitten av 1970-talet. De sista konduktörerna avskaffades i
maj 1987.
| År 1978 kostade en tio resors seriebiljett för vuxna 13 mark.
Enkelbiljetten kostade 1 mark 70 p för vuxna, 70 p för barn. Turistbiljetten kostade 7
mark, ett 30-daragskort kostade 35 mark och årsbiljetten 300 mark. |
Spårvagnarna matas med 600 volt likström. Matarstationerna
transformerar och likriktar en nätspänning på 10 kilovolt till den likström som
behövs för spårvagnsmotorerna. I Helsingfors finns det 14 matarstationer. År 1998
förbrukade spårvagnarna omkring 21 miljoner kilowattimmar |
 Växelspettet har varit ett viktigt
hjälpmedel för föraren ända sedan spårvägarna togs i bruk, och det kommer säkert
att behövas också i framtiden.
| Helsingforsarna har gett sin kära klenod många namn, som
spåra eller skuru. Giljotin är mindre smickrande, men det hör man inte just längre.
Den fyraxlade Mustangen har sedan 70-talet kallats Laihialainen bland trafikverkets
anställda |
När man drog in konduktörstjänsterna, avlägsnade man ju
också konduktörsbåsen. Vagnarna gick alltså med mindre bemanning och då föll det sig
naturligt för de anställda att tala om Laihialaiset. Ledspårvagnarna kallas på finska
enkelt för nivel eller sarana, led eller gångjärn. |
|
