HST Spårvägstrafiken hemsida

Suomeksi
In English

I början av 1880-talet var Helsingfors en modest liten stad med 43 000 invånare. Färderna inom staden företogs mest till fots. Under 1880-talet täckte bostadsbebyggelsen i Helsingfors bara en liten del av det som är Helsingfors idag. Man bodde i första hand i den nuvarande stadskärnan, Kronohagen, Kampen, Sandviken och Gräsviken. Bebyggelsen av Berghäll hade nätt och jämnt inletts.

Trafikmedlen var hästdragna: istvosjiker (fiacrer) och chars-à-bancs. Staden expanderade dock och industrialiserades. Invånarna behövde ett kommunikationsmedel som var snabbt och billigt i bruk. De hästdragna spårvagnarnas period inleddes 1891. Därifrån var steget kort till eldriften, elspårvagnarna kom redan år 1900.

"Igår började så miraklet röra sig mellan Tölö och Sandviken - låt vara temporärt och i experimentsyfte. Jag afser alltså den elektriskt drifna spårvagnen som åker iväg, utan hästar, utan ångtryck, enbart med ett järnspröt på ryggen som den vägen samlar kraft från ofvan..."

"Hastigheten tilltar, längs trottoarerna stå rader av människor hvilka begapa nyheten; hundar skälla och chauffören tvingas slå allt flitigare i sin klocka. Mest förundra sig dock de hästar som komma oss i möte. Med runda ögon stegra de sig och stirra in genom vagnens fönster..."

"När vi ånyo sätta oss i rörelse har kraftgifvaren på vagnens tak blifvit osams med sig själf. Konduktören försöker placera den rigtigt, drager i remmen medan konduktör numro två uppmuntrande ropar drag hårdt, ännu hårdare. Medan passagerarna betrakta allt detta stannar vagnen plötsligt midt under färden. Jag ser vildt främmande människor störtas i famnen på varandra, chauffören utanför karrossen böjer sig in genom fönstret och själf vet jag ej hvilken del av mig som är öfverst..."

Den första färden med elspårvagn var en avsevärd upplevelse för signaturen Timoteus i Päivälehti. Experimenttrafiken inleddes den 4 september 1900 på sträckan Rosavilla - Sandviken.