De första Kummervagnarna hade öppna ändplattformar. Det var inte något nöje att vara förare i regn och köld, särskilt som arbetsdagen lätt blev 12 timmar lång. På ändhållplatserna flyttade föraren till vagnens andra ända. Linjerna var övervägande enkelspåriga och det fanns inga vändplatser.
En Kummervagn i hörnet mellan Västra Henriksgatan och Bulevarden i början av 1900-talet. När man efter experimenten på allvar kom igång med trafiken, trafikerade vagnarna fyra linjer: Tölö - Brunnsparken, Sörnäs - Skatudden, Salutorget - Styrmansgatan och Elisabetsgatan - Lappviken. År 1901 var det elektrifierade bannätets längd omkring 13 kilometer.
Bössa för
pollettbetalning från sekelskiftestiden. När eltrafiken kom igång kostade en
enkelbiljett 15 penni. Med polletter kunde man dock resa billigare: 20 polletter kostade 2
mark 50 penni.
|
HST-Spårvägstrafiken | PB 1440 | 00099 Helsingfors stad |
Besöksadress: Tavastvägen 86 | 00550 Helsingfors © HST-Spårvägstrafiken 2004 |