De första Kummervagnarna hade öppna
ändplattformar. Det var inte något nöje att vara förare i regn och köld, särskilt
som arbetsdagen lätt blev 12 timmar lång. På ändhållplatserna flyttade föraren till
vagnens andra ända. Linjerna var övervägande enkelspåriga och det fanns inga
vändplatser.
En Kummervagn i hörnet mellan Västra Henriksgatan och Bulevarden i början av
1900-talet. När man efter experimenten på allvar kom igång med trafiken, trafikerade
vagnarna fyra linjer: Tölö - Brunnsparken, Sörnäs - Skatudden, Salutorget -
Styrmansgatan och Elisabetsgatan - Lappviken. År 1901 var det elektrifierade bannätets
längd omkring 13 kilometer.
Bössa för
pollettbetalning från sekelskiftestiden. När eltrafiken kom igång kostade en
enkelbiljett 15 penni. Med polletter kunde man dock resa billigare: 20 polletter kostade 2
mark 50 penni.
Voltmätaren modell 1914 för elmontörer är ett elegant hantverk. Själva höljet är av
mahogny.
|