HST
Spårvägstrafiken hemsida
Suomeksi
In English
|
Fru Vivi
Rosberg vänder det nya åkdonet ryggen. Däremot ser den första eldrivna spårvagnen i
Munksnäs ut att intressera Hr. Fredrik Rosberg. Munksnäslinjen togs i bruk 1914.
De första konduktriserna på kursbild från år 1917. I bakgrunden en ASEA-vagn. De här
var de första - och under många år de enda - kvinnliga spårvagnskonduktörerna i
Europa. En viktig orsak till att man gärna anställde kvinnor var pengar.
De
fick nämligen lägre lön än männen. Länge trodde man att kvinnorna inte skulle klara
av konduktör-sarbetet eftersom också hållande av ordning i vagnen hörde till deras
uppgifter. Man fruktade också att konduktriserna kunde utsättas för närmanden och
slipprigheter från den manliga publikens sida. Som förebyggande åtgärd försåg
bolaget konduktriserna med en väl skylande uniform, med bl.a. fotsid mantel och
högskaftade kängor.
Under första världskriget var det ingen gatubelysning i
Helsingfors, varför också spårvagnarna kördes in i hallarna redan tidigt på kvällen.
Det var brist på reservdelar, materielen kördes ned och de vagnar som fortfarande
fungerade var hårt överbelastade. |
När kriget var slut år 1918 var bara hälften av
Spårvägsbolagets 88 vagnar i användbart skick. |
Vagnar i
slutet av Alexandersgatan år 1906. Det var rätt dyrt att åka spårvagn under den tid
banorna var enkelspåriga, så det var mest "bättre folk" som anlitade dem. År
1909 var redan de flesta linjerna dubbelspåriga. Samtidigt sänkte bolaget
biljettpriserna. Under första världskriget var inflationen stark, men biljettens pris
var och förblev 15 penni. Det blev nästan gratis att åka spårvagn. Spårvagnen blev
ett åkdon för alla helsingforsare.
|