Helsingfors naturskyddsområden har inrättats särskilt på basis av hur värdefulla de är för fågelbestånd och skog. Nästan hälften av Helsingfors naturskyddsområden ligger på öar. De mest betydelsefulla fågelskyddsområdena är Vik-Gammelstadsvikens och Östersundoms fågelvatten. Tomtbacka urskogsområde är det största skogsbevuxna skyddsområdet. Skyddsområden finns även på mark som Helsingfors äger i andra kommuner, exempelvis i Sibbo, Esbo, Hangö och Ingå.
Största delen av Helsingfors naturskyddsområden är privata naturskyddsområden som inrättats på initiativ av markägaren (oftast Helsingfors stad). Markägaren kan i sitt fredningsförslag föreslå bestämmelser som begränsar användningen av området. Efter skyddsbeslutet stannar områdena kvar hos den privata ägaren eller kommunen.
Processen för inrättande av ett naturskyddsområde tar vanligtvis 2–3 år. Vanligtvis inrättas nya naturskyddsområden i enlighet med naturskyddsprogrammet.
Skeden i inrättandet av naturskyddsområden
- Naturuppgifterna för ett planerat naturskyddsområde kompletteras med nödvändiga naturutredningar.
- Helsingfors miljötjänster bereder ett fredningsförslag för naturskyddsområdet samt en vård- och användningsplan tillsammans med experter och intressentgrupper. Under processen ordnas i regel även ett invånarmöte. Skriftliga kommentarer kan lämnas till utkasten av vård- och användningsplaner.
- Inrättningsförslaget samt vård- och användningsplanen går vidare till behandling inom stadsmiljönämndens miljö- och tillståndssektion.
- Inrättningsförslaget samt vård- och användningsplanen går vidare till behandling inom stadsstyrelsen.
- Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland (NTM-centralen) fattar ett fredningsbeslut om naturskyddsområdet och bekräftar vård- och användningsplanen.
