Mål för trafikplaneringen
En allmän princip för trafikplaneringen i Helsingfors är att först ta hand om fotgängarnas behov. Därefter beaktas i ordning cykeltrafikens, kollektivtrafikens, näringslivets, transporternas och personbilismens behov.
Helsingfors mål är att göra stadsstrukturen i mångsidiga stadscentra tätare och kombinera dem med varandra genom goda kollektivtrafikförbindelser. Genom att främja hållbara färdsätt strävar man efter en trivsam miljö, god tillgänglighet och smidig mobilitet samt minskning av miljöeffekterna. Även ett framgångsrikt näringsliv behöver ett fungerande trafiksystem.
Målen och riktlinjerna för Helsingfors trafiksystem fastställs i Utvecklingsprogrammet för mobilitet i Helsingfors (Helsingin liikkumisen kehittämisohjelma). Stadsstyrelsen godkände programmet 2015.
Bekanta dig med målen och riktlinjerna för Helsingfors trafikplanering: Broschyren Trafiken i en växande stad (pdf, 1 Mb)
Utvecklingsprogram för trafiken
Trafiksäkerhet
Trafiksäkerheten är en central utgångspunkt för trafikplaneringen. Ett effektivt sätt att förbättra trafiksäkerheten är att sänka körhastigheterna eftersom olycksrisken ökar i takt med körhastigheten. Hur allvarlig en olycka är beror också på hastigheten när fordonet kolliderar.
Trafiksäkerheten i Helsingfors har förbättrats avsevärt under de senaste årtiondena, och allvarliga olyckor är sällsynta. Helsingfors utvecklingsprogram för trafiksäkerhet uppdaterades 2021. Målet är att särskilt barns, ungas, fotgängares och cyklisters olyckor fortfarande minskar. För att förbättra trafiksäkerheten har staden bland annat sänkt hastighetsbegränsningar och börjat utöka kameraövervakningen.
Helsingfors stad förbättrar trafiksäkerheten även genom att omorganisera trafiken samt bygga ännu säkrare gång- och cykelvägar. I stadskärnan planeras framöver i huvudsak enkelriktade arrangemang för cykeltrafiken. Det finns mycket att göra i nätverket av cykelbanor på 130 kilometer som täcker hela staden.
Bekanta dig med utvecklingsprogrammet för trafiksäkerheten i Helsingfors (på finska)
Trafikplaneringens medel för att förbättra trafiksäkerheten
På nya områden dämpas hastigheterna genom att man undviker att bygga raka eller onödigt breda gator och genomfartsgator. I gamla områden är andra lösningar ofta nödvändiga, såsom farthinder, dvs. fartguppar eller förhöjda övergångsställen.
Fartgupparna är ett effektivt och förmånligt sätt att dämpa körhastigheterna. Eftersom fartguppar önskas på fler platser än anslagen ger möjlighet till, får sådana platser företräde där skolbarnens rutter och en livlig biltrafik korsar varandra. På leriga områden är fartgupparna mindre lämpliga på grund av de skakningar trafiken förorsakar, och på bussrutter planeras de endast i undantagsfall.
Ett förhöjt övergångsställe passar bra på fotgängarnas viktiga övergångsplatser. Ur kostnadssynvinkel är det en betydligt dyrare lösning än ett vanligt fartgupp.
En förhöjd korsning förbättrar säkerheten för alla trafikformer, men är det dyraste alternativet vad gäller förhöjningar.
Rondeller dämpar hastigheterna effektivt. Tiotals rondeller har byggts i Helsingfors sedan början av 90-talet, och det finns planer på att ändra ytterligare tiotals korsningar till rondeller.
Smalare körbana och svängar styr körlinjerna och sänker hastigheterna i synnerhet när trafikanter möts. Även parkering vid sidan av gatan kan dämpa trafiken.
En mittrefug på skyddsväg är en lösning som underlättar korsandet av vägen. Vid busshållplatserna kan trafiken dämpas med en lång planförhöjning i mitten som förhindrar att bussen körs om.
Vägmarkeringarna och hastighetstavlorna fungerar som "påminnare" och effektiverar trafikmärkenas verkan. Hastighetsvisningarna passar särskilt bra på lerjordsområden där fartguppar inte kan byggas på grund av de skakningar trafiken förorsakar.
Trafikljusen förbättrar effektivt säkerheten vid korsningar och ger fotgängarna och cyklisterna en möjlighet att tryggt korsa vägen. Det är bland annat biltrafiken i form av mängd och hastighet samt antalet personer som korsar vägen som inverkar på byggandet av trafikljus.
Varselljus vid övergångsställen varnar bilisterna om fotgängare på övergångsstället.
Tillträde till en gårdsgata har både fotgängare och fordonstrafiken, men fotgängarna har förtur. Hastighetsbegränsningen på gårdsgator är 20 km i timmen. En gårdsgata uppkommer inte enbart med ett trafikmärke, utan gatumiljön ska också påminna om en gårdsgata: på en gårdsgata kan det finnas smalare avsnitt och förhöjningar samt planteringskärl och blombänkar som dämpar körhastigheterna. I allmänhet planeras gårdsgatorna redan i samband med detaljplanen.
Hastighetsövervakningen hör till polisens ansvarsområde. Förutom traditionell övervakning används automatiska anordningar för hastighetsövervakning. Helsingfors stad har för polisen anskaffat anordningar för hastighetsövervakning, och under 2020–2024 byggs cirka 70 nya övervakningspunkter.
Genomfartsförbud används nuförtiden väldigt sällan för att förbättra trafiksäkerheten. Det är en synnerligen ineffektiv metod eftersom polisen knappast har möjlighet att övervaka att förbudet följs. Man eftersträvar att styra genomfartstrafiken bort från bostadsområden med andra medel, såsom fartbegränsningar och farthinder. Det bästa sättet att reducera genomfart är att göra en annan rutt mer attraktiv.
Varningssymbolen för barn används i skolornas, daghemmens och lekparkernas omedelbara närhet, till exempel på gator som gränsar till skolans tomt eller kvarter. På gator som ligger längre bort används symbolen vanligtvis inte.
