Textilskadedjur i bild
Vad är textilskadedjur?
Insekter vars larver utnyttjar olika textilfibrer som näring och som därför kan skada textilier kallas för textilskadedjur.
En del av textilskadedjuren är även frilevande och kan komma in i bostäder utifrån. De kommer också in i bostäder med textilier och möbler. Det är bra att tvätta eller behandla använda kläder och möbler som man har skaffat med bekämpningsmedel, ifall man misstänker att de kan innehålla skadedjur.
Skadeinsekter kan även finnas i byggnadernas konstruktioner ifall de innehåller material som lämpar sig som näring för dem, exempelvis isoleringsmaterial i gamla byggnader.
Skadedjur är relativt vanliga och man behöver inte bli rädd för dem. Skadedjur sprider i allmänhet inte egentliga sjukdomar.
Förekomsten av textilskadedjur beror inte på bostadens renlighet, men de lever och förökar sig lättare i ostädade bostäder. Särskilt klädförråd som länge har varit oanvända erbjuder dem en lugn livsmiljö.
Bekämpning av textilskadedjur
Om du hittar skadedjur i ditt hem är det bra att först kontrollera alla förvaringsutrymmen för textilier. Om du hittar tecken på skadedjur i textilierna, exempelvis hål eller skal av larvernas puppor, är det skäl att använda bekämpningsmedel.
- Töm förvaringsutrymmena på textilier och städa dem.
- Behandla förvaringsutrymmena med bekämpningsmedel.
- Spraya även bekämpningsmedel på golvlisterna, värmeelementens intag, ventilerna och övriga platser där insekter kan gömma sig, eller via vilka insekter som bor i konstruktionerna kan komma in i bostaden.
- En del av bekämpningsmedlen är långverkande, så du ska låta dem vara kvar på ytorna så länge effekten räcker.
- Använd inte för mycket bekämpningsmedel, eftersom det inte förbättrar bekämpningseffekten och vissa ämnen kan lämna kvar gulaktiga fläckar.
- Byt ut dammsugarpåsen i dammsugaren efter att du har dammsugit.
Insekter, deras larver och ägg i textilier kan förstöras genom att:
- Tvätta textilierna i 60 °C.
- Frysa ner textilierna i en vecka i minst -20 °C.
- Behandla textilierna med ett bekämpningsmedel som är avsett för dem. Då du använder bekämpningsmedel ska du iaktta tillverkarens eller importörens anvisningar.
Du kan själv bekämpa textilskadedjur. Om du utnyttjar yrkesfolk för bekämpningen ska du iaktta deras anvisningar.
Du kan förebygga textilskadedjur genom att se till att fåglar, fladdermöss eller getingar inte kan bygga bo i husets konstruktioner. När vädret blir kallare kan skalbaggar flytta inomhus från sina bon.
Kännetecken
Vuxen: 4–6 mm
Larv: 10–11 mm
Den vuxna vågbandade pälsängern är en mörkbrun, ganska rund skalbagge på cirka en halv centimeter. På ryggen har den en gulaktig rand som påminner om ett sågblad. Skalbaggens skal är täckt med tunt, tätt hår. Känselsprötena är korta, trådaktiga och tjockare i ändan.
Larven blir cirka en centimeter lång, är mörkbrun till färgen och smalnar av bakåt. Larven har en tofs i bakändan och är tydligt segmenterad, det vill säga ser randig ut. När larven blir störd rullar den ihop sig.
Förekomst
Den vågbandade pälsängern hör inte hemma i Finlands natur och förekommer endast i uppvärmda utrymmen, såsom bostäder och förråd. Den gömmer sig i golvlister, garderober och övriga mörka utrymmen.
Skador
Larven äter päls, ylle-, bomulls- och linnekläder, i vilka den gör små hål med skarpa kanter. Den vuxna skalbaggen behöver ingen näring.
Förebyggande och bekämpning
Pälsängern bekämpas på samma sätt som övriga textilskadedjur.
Kännetecken
Vuxen: 5 mm
Larv: 10 mm
Pälsängern har samma storlek som den vågbandade pälsängern, men den har två ljusa fläckar på vingarna och en i nacken (sammanlagt tre fläckar). Larven har tät behåring, smalnar av bakåt och är gulaktig. Den har en lång tofs i bakändan. När man vidrör larven drar den ihop sig.
Förekomst
Denna art har en generation per år. Pälsängern är frilevande i Finland. Honan lägger ägg i fågelbon, och larverna kan komma inomhus för att övervintra.
Skador
Larven äter textilier, vilket ger upphov till hål med släta kanter. Pälsängern är allergiframkallande.
Förebyggande och bekämpning
Pälsängern bekämpas på samma sätt som övriga textilskadedjur.
Kännetecken
Vuxen: 2–3 mm
Larv: 4–5 mm
Den vuxna museiängern är cirka 3 mm lång. Skalbaggen är nästan rund, ganska mörk, och dess täckvingar har mönster som bildas av ljusa hår.
Larven är cirka 4 mm lång, brun, har tät behåring, och en tofs formad som ett v i bakändan. På samma sätt som den vuxna ängern spelar den död vid beröring. Även andra nära släktingar till museiängern kan förekomma inomhus, exempelvis en art med gula mönster på täckvingarna.
Förekomst
Honan lägger ägg i fågelbon och torra kadaver. Larverna äter fjädrar, päls och torra insekter. Skalbaggen äter pollen. Om det finns fågelbon på takskägget kan larverna vandra in i rummen om hösten för att övervintra. På våren samlas de vid fönstren och försöker återvända till naturen.
Skador
Larverna skadar textilier och pälsar genom ätt äta små hål på dem eller bryta av hår. De söker sig även till insekt- och djursamlingar. I allmänhet orsakar de inte betydande skada i bostäder.
Förebyggande och bekämpning
Fågelbon och muskadaver måste avlägsnas från vindar, takskägg, källare och skorstenar. Bekämpas vid behov på samma sätt som övriga textilskadedjur.
Kännetecken
Vuxen: 6–9 mm
Larv: 12–16 mm
Fläskängern är en svartaktig skalbagge som är smalare än pälsängern och cirka en centimeter lång. På ryggen har den en ljus rand med sex svarta fläckar. Känselsprötena är korta och klubbformade.
Larven är brun, cirka en centimeter lång, segmenterad och har gles behåring. I bakändan finns två naglar som riktas uppåt.
Förekomst
Fläskängern är frilevande i Finland och bor exempelvis i torra kadaver och fågelbon. Den äter främst djurkadaver. Larverna kan även utnyttja matrester. På hösten kan de förekomma på vinden där de äter döda flugor.
Skador
Flaskängern kan ibland skada textilier, pälsar och skinn.
Förebyggande och bekämpning
Om det förekommer mycket ängrar, bekämpas de på samma sätt som övriga textilskadedjur.
Kännetecken
Vuxen: 9–16 mm
Larv: 10–12 mm
Klädesmalen framvingar är halmgula och bakvingarna är grågula och kantade med gråa fransar. Huvudet är rostbrunt. Storleken varierar mycket mellan olika fjärilsstammar.
Larven är cirka 10 mm lång. Färgen är ljus och varierar med näringen. Den lever i ett rör som den vävt av ludd och fäst i underlaget, och därför kan man identifiera textilier den har skadat på luddet, medan pälsängern gör tydliga hål.
Förekomst
Klädesmalen är inte frilevande i Finland. Den är vanligtvis specifik för vissa bostäder och numera ovanlig. Klädesmalen har förekommit i konstruktioner, i isoleringsmaterial som har gjorts av djurpäls. Därför har den ibland kallats för konstruktionsmal.
Bestånden av de malar som i dag förekommer i bostäder har vanligtvis förekommit där mycket länge. Man har hämtat upp de kontaminerade produkterna ur ett gammalt förråd.
Skador
Larven äter yllefibrer och biter hål på tyger. Särskilt produkter som har tovats av råull och kardat garn är mottagliga för klädesmalens skador.
Förebyggande och bekämpning
Du kan förebygga skador genom att förpacka oanvända yllekläder och pälsar i plastpåsar. Larverna dör av nedfrysning eller tvätt. Bekämpas på samma sätt som övriga textilskadedjur.