Kännetecken
Kropp 7–10 cm, svans 5–9 cm
Husmusen är relativt jämnt grå till färgen, magsidan är bara lite ljusare än ryggsidan. Huvudet är ganska runt, nosen avsmalnande, ögonen är små och öronen på sidan av huvudet är stora. Råttungen skiljer sig från musen genom de stora bakbenen och det stora huvudet.
Husmusens spillning är i allmänhet svartaktig, men färgen varierar med näringen. Spillningen är 7 mm lång, tunn, vass i ena änden och påträffas ibland i högar.
Förekomst
Möss är bra på att klättra, hoppa och simma. De är aktiva på kvällen och natten. De lever ofta i gömställen nära mat och bygger sina bon i mjuka material. Honan kan föda upp till 40 ungar om året. Husmusen trivs bäst i torra utrymmen.
Husmusen äter många slags näring. I naturen äter den frön, rötter och andra växtdelar samt insekter. Husmöss som bor i byggnader äter nästan all slags mat som de kommer åt. De gillar särskilt olika slags frön. De kan också äta tvål, lim, stearinljus och andra förnödenheter.
Skador
Husmusen utgör en stor hygienrisk i köksutrymmen, eftersom den kan sprida olika sjukdomar medan den söker efter mat.
Förebyggande och bekämpning
Om du bekämpar mössen själv kan du använda mekaniska fällor avsedda för möss som dödar musen omedelbart. De gifter som säljs till konsumenter är enbart avsedda för bekämpning av möss inomhus. Det är bra att be försäljaren om närmare anvisningar för användning av gifterna. Det mest effektiva sättet att bekämpa möss är att beställa arbetet av ett företag som är specialiserat på bekämpning av möss.
Vid enheten för miljöhälsa följer vi upp anmälningar om skadedjur som inkommit från olika delar av Helsingfors och bedömer behovet av myndighetsåtgärder. Vid behov informerar vi fastighetsägare om deras ansvar att bekämpa möss. Enstaka observationer av möss leder i allmänhet inte till åtgärder.
Kännetecken
Kropp 90–120 mm, svans 90–135 mm
Skogsmusen har en späd kroppsbyggnad. Den har stora öron, gulbrun rygg och vit magsida och en lång svans. Skogsmusen är tydligt större än husmusen. Skogsmusen har även starkare färger än husmusen, särskilt som vuxen. Den har inte en stickande lukt av mus.
Förekomst
Skogsmusen är frilevande i Södra och Mellersta Finland. Den äter frön, knoppar och larver.
Skogsmusen bygger sällan bo i byggnader, men kan på sina nattliga utfärder sticka sig in i bostäder för att söka efter näring eller lagra näring som den har samlat i naturen. Även högar av frön som påträffas i sommarstugor som stått kalla är vanligtvis samlade av skogsmusen. Särskilt på hösten söker sig skogsmöss nära bostads- och uthus.
Skador
Det är mycket osannolikt att bli smittad med någon sjukdom av skogsmusen. Skogsmöss som har bosatt sig i hus för vintern söker i huvudsak efter näring i naturen, men deras skrapande ljud under taktriangeln kan störa dem som sover på övervåningen. De kan också gräva lite i värmeisoleringen, men brukar inte göra skada genom att gnaga.
Kännetecken
Kropp 11–29 cm, svans 8–23 cm
Råttans ryggsida är mörk- eller gråbrun, magsidan går från ljus till grå. Svansen är kortare än kroppen och ljus undertill. Ungarna är klart stadigare än möss.
Förekomst
Råttan gräver sig gärna in i marken och gillar fuktiga platser. Den lever också i avlopp. Råttan är så gott som allätare. Dåligt skötta avfallsplatser och utfodringsplatser för fåglar lockar råttor, de kan till och med äta hundens bajs.
Råttan förökar sig effektivt och föder en ny kull varje månad. En hona kan producera 30–40 ungar per år.
Skador
Råttan gör skada genom att gnaga på allt som är mjukare än marmor, till och med betong. Råttan äter och förorenar livsmedel och foder, förstör förpackningar och konstruktioner, ger upphov till allmän osnygghet och sprider sjukdomar och parasiter.
Förebyggande och bekämpning
Enligt hälsoskyddslagen är bekämpning av råttor fastighetsägarens eller -innehavarens ansvar. Staden bekämpar vid behov råttor exempelvis i parker eller sina egna fastigheter.
Vid bekämpning av råttor är det viktigaste att förhindra deras tillgång till näring. Man kan även själv bekämpa råttor bland annat genom mekaniska fällor som dödar omedelbart. Bekämpningen är dock relativt effektlös om råttorna får mat exempelvis från avfallskärlen eller fåglarnas utfodringsplatser.
Det är bra att inleda bekämpning om det inte går att bli av med råttorna på annat sätt och/eller man har observerat bon på fastighetens område. Bekämpningen är mest effekt när den genomförs samtidigt på flera fastigheters områden. Om man låter göra bekämpningen hos yrkesfolk, är det bra att diskutera detta exempelvis med grannfastigheten. Privatpersoner kan inte förgifta råttor.
Vid enheten för miljöhälsa följer vi upp anmälningar om skadedjur som inkommit från olika delar av Helsingfors och bedömer behovet av myndighetsåtgärder. Vid behov informerar vi fastighetsägare om deras ansvar att bekämpa råttor. Enstaka observationer av råttor leder i allmänhet inte till åtgärder.
Förekomst
11 olika fladdermusarter har påträffats i Finland. Av de arter som finns i Finland övervintrar de flesta här och vissa flyttar längre söderut.
Skador och förebyggande av dem
Fladdermöss kan gömma sig på vindar om dagarna. De fladdermöss som trivs på vindar kan hämta med sig loppor och fladdermössens avföring orsakar obehaglig lukt.
Fladdermössens åtkomst till byggnaden kan förhindras genom att täppa till de öppningar de använder. Fladdermöss kan komma in via springor eller hål på under två centimeter. De öppningar som fladdermössen använder finns vanligtvis på väggar mot väst och söder. Ibland hittas de öppningar de använder även på basis av fläckar kring hålet eller sprickan, eller spillning som har fallit nedanför öppningen.
Nästan alla fladdermöss försvinner ur byggnaderna på vintern, vilket gör det möjligt att täppa till öppningarna medan de är borta. Man får inte fördriva fladdermöss mellan juni och september.
Fladdermöss som kommer in i människobostäder är i allmänhet unga individer som har tappat bort sig. I allmänhet avlägsnar de sig själva om man lämnar en ytterdörr eller ett fönster öppet och stänger alla andra dörrar och fönster. Fladdermöss är inte aggressiva, men de kan bita om man tar tag i dem. Man får inte hantera fladdermöss med bara händerna, eftersom en liten del av dem kan bära på rabiesvirus.
Enligt naturskyddslagen är fladdermössen fridlysta, enligt EU:s naturdirektiv bilaga IV omfattas de av starkt skydd, och de skyddas också enligt många internationella avtal. Om man funderar på att driva ut fladdermöss från en byggnad ska man först kontakta den lokala NTM-centralen för att få mer anvisningar.
Kännetecken
Ekorrens typiska färgsättning är rödbrun på sommaren. På magsidan har den en ljus fläck. Vinterpälsen är gråaktig och inkluderar örontofsar och en yvigare svans. Ibland påträffas avvikande färger.
Förekomst
Under de senaste århundradet har ekorren spridit sig från barrskogar till gårdar och parker. Även i förorter är ekorren är välbekant på gårdarna, där de klättrar längs väggar och ibland kommer på besök inomhus.
Ekorren bygger sitt bo av kvistar i träd, men det finns även ofta ekorrbon i stora fågelholkar och i byggnader.
Skador
Det är inte bra att utfodra ekorrar på bostadsbolagets område utan alla invånares samtycke, eftersom ekorrarna inte nöjer sig med att endast besöka den balkong där det bjuds på mat, utan även besöker grannarna. Detta kan medföra problem för grannar med spädbarn som sover i vagn, där man odlar balkongblommor och vädrar via balkongdörren.
Ekorrar ger inte upphov till betydande hygienrisker, men de kan skada konstruktionerna i trähus, särskilt värmeisoleringen, och störa nattfriden. Öppna vindar och taktrianglar är typiska platser för dem. Det är sällsynt att ekorrar gnager gångar i helt och friskt trä, men de kan nog utvidga en vädringsspringa exempelvis mellan väggpanelningen och taket för att rymmas in.
Förebyggande och bekämpning
Täpp till de öppningar ekorren använder på sensommaren och vårvintern när den inte är där. Om du täpper till rutterna sent på våren eller på sommaren kan ungarna svälta ihjäl i boet om honan inte har åtkomst till dem. Använd tillräckligt stadigt material för att täppa till rutterna, exempelvis plåtskiva eller minknät, och fäst dem ordentligt exempelvis genom att skruva fast dem. Ekorren kan lätt bända loss hönsnät eller en spik.
I princip behövs specialtillstånd av Finland viltcentral för att fånga ekorrar – även för att fånga dem levande i fälla. Det är inte särskilt effektivt att fånga ekorrar, eftersom platser som lämpar sig för dem snart får nya invånare.
Enligt vissa observationer skulle de kattskrämmor man kan köpa i järnaffärer också fungera mot ekorrar. På balkongen eller vindar där man inte vill ha ekorrar kan man pröva bergamottoljebaserade preparat som människor tycker doftar gott.