Stadsdirektörerna kräver konkreta lösningar av regeringen och att nedskärningarna snabbt mildras, även för åren 2025–2027. Det är inte möjligt att den mindre skattepott som staten av en slump fått till följd av konjunkturläget under ett enda år ska betalas av kommunfältet, och på så sätt försvaga kommunekonomin permanent. Löftena i regeringsprogrammet måste uppfyllas, och i stället för nedskärningar måste kommunernas verksamhetsförutsättningar stärkas.
Finansministeriet informerade fredagen den 17 november 2023 om att kommunernas statsandelar kommer att minskas permanent med totalt 501 miljoner euro från början av 2024. Dessutom kommer en extra nedskärning på 250 miljoner euro att göras åren 2024 och 2025 för att täcka nedgången år 2023. Totalt kommer nedskärningen av statsandelarna att bli mer än dubbelt så stor jämfört med vad som tidigare beräknats. Enligt de senaste uppgifterna beror fördubblingen på en förändring i inkomsttagarstrukturen och i fördelningen av de minskade skatterna. Regeringen har avtalat om att mildra effekterna på kommunernas statsandelar så att tilläggsminskningen av statsandelarna fördelas över åren 2025–2027.
Kommunerna har redan fattat beslut om kommunalskatteprocenten för nästa år, och en del kommuner har redan godkänt sin budget för 2024 och sin ekonomiplan för 2025–2027. Informationen om de nya, stora nedskärningarna kom vid en mycket besvärlig tidpunkt, och så här sen information begränsar kommunfältets möjligheter att reagera på saken i betydande grad. Det är också uppenbart att situationen, om den inte mildras av regeringen, leder till betydande nedskärningar i finansieringen för den grundläggande utbildningen och småbarnspedagogiken, det vill säga försämrade tjänster i synnerhet för barn och unga.
Enligt C21-stadsdirektörerna är det mest problematiska att det är fråga om en permanent nedskärning. Utfallet av beskattningen under ett år påverkar kommunernas statsandelar permanent varje år, vilket i betydande grad försvagar kommunernas möjligheter att ordna högklassiga bastjänster på lång sikt. Det är också skäl att komma ihåg att det exceptionella skatteåret 2022 redan har synts i kommunernas kommunalskatteintäkter 2023.
Kommunernas roll och betydelse som anordnare av tjänster i välfärdssamhället, investerare i tillväxt och skapare av nya saker är betydande i synnerhet efter vårdreformen. Kommunerna måste även framöver kunna planera sin ekonomi långsiktigt. Det är ohållbart att de felaktiga utgångspunkterna i finansieringsmodellen för social- och hälsovården och effekterna av dem fortfarande leder till så här betydande osäkerhet och överraskningar i planeringen av ekonomin. Den reform av arbets- och näringstjänsterna som träder i kraft år 2025 medför också för sin del utmaningar under de närmaste åren, vars effekter på kommunekonomin ännu är oförutsägbara. Regeringen måste kunna lösa den situation som uppstått och i synnerhet se till att motsvarande överraskningar inte uppstår framöver. Man måste kunna bedöma helhetseffekterna av vårdreformen och den reform av arbets- och näringstjänsterna som är under beredning. De får inte försvaga städernas och kommunfältets förutsättningar för tillväxt.
Kommunernas ekonomi behöver framöver bättre förutsägbarhet, och staten måste säkerställa förutsättningarna för detta. C21-stadsdirektörerna kräver att regeringen snabbt hittar åtgärder för att förbättra förutsägbarheten i utvecklingen av kommunekonomins finansieringsgrund och stärka hållbarheten på lång sikt. Städerna är beredda att delta i en konstruktiv dialog med regeringen för att få till stånd en balanserad och rättvis lösning.
Till nätverket för C21-stadsdirektörerna hör stadsdirektörerna i Helsingfors, Esbo, Tammerfors, Vanda, Uleåborg, Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, Kouvola, Björneborg, Joensuu, Villmanstrand, Tavastehus, Vasa, Rovaniemi, Seinäjoki, S:t Michel, Kotka, Salo och Borgå. Stadsdirektörernas bestående nätverk stärker den stadspolitiska diskussionen och städernas gemensamma intressebevakning.
I städerna bor sammanlagt över tre miljoner människor, alltså 54 procent av Finlands befolkning och i dem ligger nästan två av tre finländska arbetsplatser.