Forskning: Högre nativitet i områden med fler familjebostäder

I huvudstadsregionen är nativiteten högre i de bostadsområden med flest stora bostäder, som lämpar sig för familjer. Helsingfors stads färska forskningsartikel granskar sambandet mellan familjebostädernas andel av bostadsbeståndet och utvecklingen av fertiliteten i städerna.
Kaksi lasta leikkii leikkipuistossa.
Det finns betydande skillnader i nativiteten mellan bostadsområdena i huvudstadsregionen. Bild: Roni Rekomaa

Nativiteten är som lägst i de stora städerna i Finland, såsom i Helsingfors, där även familjebostädernas andel av hela bostadsbeståndet är lägst. Utöver i Helsingfors finns bostäder med minst fyra rum i mindre än en femtedel av bostadsbeståndet även i Tammerfors och Åbo. Nativiteten har minskat kraftigt i många av Finlands jämförelseländer sedan 2010, men särskilt snabbt i Finland.

Betydande skillnader i nativiteten mellan bostadsområden

Det finns betydande skillnader i nativiteten mellan bostadsområdena i huvudstadsregionen. När kvinnorna i Helsingfors i allmänhet under sin livstid får endast ett barn visavi det totala fertilitetstalet, ligger motsvarande siffra närmare två i vissa bostadsområden, såsom Svedängen i Helsingfors. Det finns även betydande variationer i familjebostädernas andel i bostadsområdenas bostadsbestånd. Högt antal familjebostäder sammanfaller ofta med de områden där nativiteten är hög.

Barnfamiljerna flyttar i allmänhet när barnen är små. Familjerna söker en bostad som lämpar sig bättre för deras egna behov. Det faktum att det inte är lätt att hitta en sådan bostad eller att det på grund av höga priser är svårt att få tillgång till ägarbostad återspeglas även i tidpunkten för att bilda familj och i det slutliga barnantalet. Internationellt sett är bostäder i exempelvis städerna i Skandinavien vanligtvis större än de finländska stadsbostäderna, varvid det i dessa städer finns fler bostäder som lämpar sig för barnfamiljer.

Befolkningen i fertil ålder koncentrerar sig alltmer i storstäder

Av finländarna i fertil ålder bor redan hälften i städer med minst 100 000 invånare, och andelen har ökat jämnt redan under flera årtionden. Riktningen är densamma även i Sverige, Norge och Danmark, men urbaniseringsgraden i Skandinavien är ännu inte lika hög som i Finland.

Koncentrationen av befolkningen i fertil ålder i storstäder kan återspeglas i den nationella fertilitetsgraden, eftersom fertiliteten i städer är lägre än på landsbygden. I städerna är skillnaden mellan det faktiska och det idealiska barnantalet större än på landsbygden.

Även om ökningen av familjebostäderna i städerna inte nödvändigtvis direkt påverkar fertilitetsnivån, kan det i vissa fall underlätta att hitta en familjebostad. Personer som skaffar barn bor mer sällan i en- och tvårummare, så om bostadsbeståndet i huvudsak består av bostäder i denna storleksklass, blir den regionala fertiliteten låg. Det vore viktigt att få mer information om sambandet mellan bostadsstruktur och fertilitet, och en fortsatt undersökning skulle kunna bidra till att förstå detta.