Direktörerna för de 21 största städerna föreslår ändringar i finansieringsmodellen för reformen av arbets- och näringstjänsterna som förbereds. Ordningsansvaret för arbets- och näringstjänster ska överföras till kommunerna under 2024. Reformen har önskats men den förberedda finansieringsmodellen innehåller oskäliga risker med tanke på den kommunala ekonomin. Dessa risker ska igenkännas och tas i beaktande innan regeringen ger den slutgiltiga propositionen.
Städerna anser att den planerade modellen beaktar varken städernas tillväxt, förändringar i antalet arbetslösa eller sysselsatta eller eventuella konjunkturväxlingar på ett tillräckligt sätt.
TE2024-reformen ändrar fördelningen av kostnader för social trygghet gällande sysselsättningen
Sysselsättningstjänsterna, kommunens utbildningstjänster samt näringslivsservicen ligger på grund av ändringen hos samma arrangörs ansvar, vilket stöder målsättningen för snabbare sysselsättning. Kommunerna har goda utgångspunkter för att erbjuda invånare riktade tjänster som även svarar på den lokala arbetsmarknadens behov. Med reformen förknippas också en ny finansieringsmodell enligt vilken kommunerna betalar en större andel av utkomstskyddet för arbetslösa än tidigare.
”Överföringen av ordningsansvar från staten till kommunerna är en god sak i sig, men i och med den finansieringsmodell som förknippas med den ska kommunernas finansieringsansvar och den kommunala ekonomins risker förändras på ett betydligt sätt. Den huvudsakliga orsaken till det är överföring av ansvaret för kostnader för social trygghet gällande sysselsättningen från staten till kommunerna starkare än i dagsläget” betonar Jyväskyläs stadsdirektör Timo Koivisto.
Enligt den modell som lades fram under beredningen skulle kommunernas ansvar för finansiering av arbetslöshetsförmåner i fortsättningen gälla förutom arbetsmarknadsstödet även grunddagpenningen samt grunddelen av inkomstrelaterad dagpenning. Kommunerna skulle börja betala för en del av kostnaderna för utkomststöd för arbetslösa redan då den arbetslösa har fått förmåner i hundra dagar. I praktiken skulle den största delen av kommunens kostnader för utkomststöd för arbetslösa dock grunda sig på långtidsarbetslösa som varit arbetslösa i år.
Finansieringsmodellen skulle öka risker för den kommunala ekonomin
Utvidgningen av utkomstskydd för arbetslösa ska i takt med att tjänsterna överförs kompenseras till kommunerna genom statsandelssystemet i den situation, där ordningsansvaret för nya uppgifter överförs. På det sättet skulle de extra utgifter som förknippas med kommunernas kostnader för arbetslöshetsskydd inte växa omedelbart.
”Modellen tar städernas tillväxt inte i beaktande. Problemet är att kompensationsnivån inte skulle justeras varje år enligt de verkliga kostnaderna, antalet invånare och arbetsföra eller arbetslöshetens utveckling och att man inte skulle göra indexförhöjning för den. Detta skulle innebära i praktiken att utvecklingen av kommunernas finansieringsansvar i fortsättningen skulle bero på arbetslöshetens utveckling, men den kompensation som fås från staten skulle förbli på samma nivå oberoende av om antalet sysselsatta eller arbetslösa ökar”, påpekar Helsingfors borgmästare Juhana Vartiainen.
C21-stadsdirektörerna vill också påminna staten om att staten traditionellt bär konjunkturriskerna för den offentliga ekonomin i förhållandet mellan staten och kommunerna. Den angivna finansieringsmodellen är inte ändamålsenlig ur den hållbara kommunala ekonomins perspektiv, eftersom den inte på något sätt beaktar konjunkturväxlingarnas inverkan på antalet arbetslösa, det vill säga ökningen av kostnader för utkomstskydd för arbetslösa.
”Om statsandelsfinansieringen inte i en försämrad konjunktursituation räcker till för finansiering av utkomstskydd för arbetslösa och sysselsättningstjänster, skulle kommunerna vara tvungna att göra anpassningar till deras tjänster för undervisning och småbarnspedagogik och till utveckling av städernas livskraft. I kommunerna skulle det också skapa tryck för höjning av kommunalskatten eller finansiering av investeringar med större andel lånepengar”, konstaterar Uleåborgs stadsdirektör Päivi Laajala.
C21-stadsdirektörerna föreslår att stadsandelsfinansieringen för hela kommunala nivån ska justeras regelbundet enligt de faktiska kostnaderna för respektive år, så att kompensationen för finansieringsansvar följer konjunkturerna. Staten ska bära de konjunktursrisker som orsakas för den kommunala ekonomin och de ska inte kunna överföras till kommunerna genom att fastställa finansieringsmodellens kompensationsnivå som fast. De ändringar eller förhöjningar som i framtiden görs i utkomstskyddet för arbetslösa ska tas i beaktande även vid finansiering, och kommunernas andel ska för transparensens skull genomföras med ett separat moment i statsandelssystemet.
Kommunerna kan påverka arbetslösheten på ett begränsat sätt
Kommunernas arbetslöshetskostnader förhåller sig till deras möjligheter till sänkning av arbetslösheten. Förutsättningarna för sysselsättning av långtidsarbetslösa som har en svag ställning på arbetsmarknaden kan vara låga och i den nya finansieringsmodellen betalar kommunen dock 50 procent av arbetslöshetsförmånens grunddel fram till pensionering. Eftersom arbetsmarknadsstödet är den primära stödformen i det finländska sociala trygghetssystemet, innebär den nya finansieringsmodellen snarare överföring av kostnader för social trygghet än ett riktigt incitament. I praktiken spelar även välfärdsområdena en stor roll i erbjudandet av tjänster för långtidsarbetslösa och incitament bör sättas upp även för dem. Staten bör igenkänna att det inte är ändamålsenligt att i den utsträckning betala för primär social trygghet av kommunernas verksamhetsutgifter .
Även om ordningsansvaret för arbets- och näringstjänster överförs till kommunerna, kan kommunerna påverka arbetslösheten endast på ett begränsat sätt. Enligt C21-stadsdirektörerna är det väsentligt att staten i större utsträckning granskar incitament för arbete och sysselsättning i Finland och tar främjandet av sysselsättning i beaktande, till exempel vid förnyandet av det social trygghetssystemet. Utan övergripande granskning av hinder för sysselsättning är det svårt att påverka sysselsättningens utveckling på ett betydande sätt.
C21-stadsdirektörerna vill också påminna om att reformens utgångspunkt bör vara det att man litar på kommunerna som anordnare av sysselsättningstjänster. Ordningsansvaret för arbetskrafts- och företagsservice bör i första hand ligga hos kommunerna själva, och kommunerna bör kunna avtala och lösa hur och enligt vilken samarbetsmodell sysselsättningstjänster ordnas för att svara på områdets behov.
Mer information:
De stora städernas C21-nätverk
Foto: Kimmo Brandt
