Man skulle aldrig kunna tro att vi är i ett av de största daghemmen i Helsingfors. Päiväkoti Vaapukka ligger på Blåsippsstigen, i närheten av Östra centrum och Marudd. På daghemmet går ungefär 240 barn.
Lokalerna i byggnaden, som är ett par år gammal, är utformade så att det finns gott om rum av olika slag och storlek för olika grupper. Inget oväsen hörs, eftersom mycket fokus har lagts på akustiken och gruppernas aktiviteter har planerats noggrant.
På andra våningen i byggnaden har förskolebarnen sina lokaler och lågstadieskolan Puotilan alakoulu sina extralokaler.
Den lugna atmosfären på Vaapukka väcker även besökarna borgmästaren Juhana Vartiainens och biträdande borgmästaren Johanna Laisaaris intresse.
Daghemsföreståndaren Jarna Mäki berättar att personalen redan från början fick säga sitt gällande planeringen av byggnaden. Pedagogerna berättade för arkitekterna vad som krävs av byggnaden för att småbarnspedagogiken ska kunna hålla hög kvalitet. En stor fördel var att man kunde ha skolans lokaler i samma byggnad, eftersom det här innebar att man kunde bygga fler mångsidiga gemensamma utrymmen som kan användas av alla grupper, till exempel en stor gymnastiksal.
Personalen är tacksamma över att rummen kan anpassas till olika aktiviteter under dagens lopp.
Mäki och Antti Lehto-Raevuori, områdeschef för småbarnspedagogiken, visar upp de ljusa lokalerna. I entréhallen bakar barnen i gruppen Pilvenhattarat äppelpaj under ledning av Minna Saarenoksa, lärare inom småbarnspedagogik. Bagarna försäkrar att äppelpajen kommer att bli god.
I gymnastiksalen på andra våningen har för tillfället en förskolegrupp samlats som slappnar av med hjälp av Helena Raappana, barnskötare, och Päivi Tierto, lärare inom småbarnspedagogik.
I ett gemensamt klassrum har tvåorna engelska. Rektor Aliisa Ranta visar hur rummet kan göras till två mindre rum med hjälp av en skjutdörr, om lärarna vill undervisa mindre grupper i skilda rum.
Beröm från personal och vårdnadshavare
– Inom Helsingfors stad bygger vi inte lokaler som inte skulle tillåta aktiviteter som passar barnen och tar hänsyn till de anställdas välbefinnande. Vi har lyckats bra, eftersom det är tydligt att man trivs här, säger Laisaari.
Den goda stämningen på Vaapukka är kännbar, men framgår också av hur länge personalen jobbat där och av toppresultaten i en undersökning om personalnöjdheten.
Responsen från barnens föräldrar visar att också de är nöjda. Nöjd är också Johanna Kallio, som har två barn på daghemmet Päiväkoti Vaapukka och ett tredje som går i skolan.
– Det här huset fungerar som smort, men kvaliteten på dagvården beror inte på storleken. Vaapukka styrs helt klart på ett bra sätt, säger hon.
Enligt Kallio är en av fördelarna med Vaapukka också att det är en mångkulturell plats. Den språkliga mångfalden är stor, men daghemsföreståndaren brukar inte räkna hur många barn som talar ett annat språk än finska som modersmål. De är alla Vaapukkabarn.
Tvåorna visar ändå stolt upp sin dörr där de har satt upp flaggor från olika länder. Flaggorna berättar om barnens olika bakgrunder.
Ett eget litet campus för små barn
Enligt Laisaari fungerar campustänket, som är bekant från studievärlden, bra på Vaapukka. Vaapukkas ”campus” består av en lekplats, ett daghem, en skola och deras gårdar och grönområden.
– Att området är välfungerande märks också i och med att de välplanerade och sammanhängande lekplatserna också har många besökare på kvällarna.
Och så här funkar det i praktiken: Vissa av daghemsbarnen har besökt lekplatsen med sina föräldrar tidigare, så området är bekant när de väl börjar på dagis. Samarbetet med lekplatsen fortsätter på daghemmet.
Korta avstånd gör det också möjligt att använda utrymmen inomhus och utomhus gemensamt och ordna evenemang som är gemensamma för lekplatsen, daghemmet och skolan. De vuxna är också bekanta.
Laisaari menar att barnsäker sammanhängande gårdsplanering i stil med den här borde bli vanligare i staden i framtiden.
Eftersom förskolan och skolan ligger på andra våningen i samma byggnad kan barnen börja på nya stadier utan onödig stress.
Familjernas vardag underlättas i hög grad av att ettornas och tvåornas eftermiddagsaktiviteter ordnas på den välbekanta lekplatsen bredvid daghemmet och skolan.
Enligt rektor Aliisa Ranta är det en stor fördel att yrkespersonerna i övergångsfasen tillsammans kan säkerställa att varje elev får en bra skolstart.
– Samarbetet mellan olika aktörer fungerar väldigt bra på Vaapukka. För familjerna och fostranspersonalen är det en stor fördel att lekplatsverksamheten, daghemmet och skolan är sammanflätade, säger Vartiainen.
300 verksamhetsställen inom småbarnspedagogiken
Laisaari säger att Helsingfors fördel när det gäller småbarnspedagogik är mångsidigheten. Det finns totalt omkring 300 verksamhetsställen som rymmer både stora och små enheter. Vissa pedagoger söker sig helst till små enheter, medan andra trivs bäst på större enheter.
Vårdnadshavarnas önskemål tas också i beaktande vid ansökandet om daghemsplats för ett barn. I allmänhet ansöker man om en plats i närheten av hemmet.
Staden vill att småbarnspedagogiken ska hålla hög kvalitet oavsett verksamhetsställe. Laisaari påpekar att Helsingfors, eftersom det råder brist på personal inom småbarnspedagogiken i hela landet, oavbrutet måste se till dragnings- och hållkraften. En faktor som ingår i det är fungerande lokaler.
Lehto-Raevuoris erfarenheter av stora enheter är mycket positiva. När en stor byggnad planeras smart blir det som att det finns många små daghem i en och samma byggnad, men det möjliggör också olika mångsidiga gemensamma utrymmen som inte skulle vara möjliga på ett enskilt daghem.
– Småbarnspedagogik är hörnstenen för fostran och utbildning. Vi måste se till att varje barn får uppleva att de är en del av en grupp och att alla känner att de i framtiden har möjligheten att göra vad de än vill, säger Lehto-Raevuori.
Text och bilder: Kirsi Riipinen
