Det är första gången man i Finland provar denna metod för att återställa havsbotten, eftersom man inte tidigare har planterat bandtång på sand som lagts på havsbottnen. Man förbättrar livsmiljön på havsbottnen genom att täcka den igenslammade delen av havsbotten med sand. Sedan planterar man växtlighet som binder bottensediment och upprätthåller mångfalden, bandtång (Zostera marina). Bandtång är en växt som förekommer på sandbotten och hotas av eutrofiering och igenslamning. I en optimal miljö bildar bandtången en undervattensäng som ger skydd och näring för många fiskar och ryggradslösa djur. Man har tidigare testat metoden framgångsrikt i Sverige.
Stara, Helsingfors stads affärsverk för byggtjänster, har redan tidigare lagt havssand på havsbottnen. Under utjämningen skymmer sanden dykarnas sikt, och därför påbörjar man planteringen av bandtången först några dagar senare efter att vattnet har klarnat.
Bandtångsängar viktiga för havsbottnens biologiska mångfald
Bandtångsängar hör till Östersjöns livsmiljöer med mest mångfald som myllrar av undervattensliv. Fiskyngel, kräftdjur, musslor och många andra organismer trivs i skydd av ängarna. I Finland växer ofta andra växtarter bland bandtångsängarna. Ängarna binder också effektivt sediment till sitt växtunderlag och förhindrar på så sätt erosion av botten vilket förbättrar vattenkvaliteten. Vidsträckta bandtångsängar producerar också rikligt med syre och binder koldioxid. Således är de kolsänkor.
– Helsingfors har förbundit sig att skydda Östersjön och den biologiska mångfalden. I år lanserade vi ett nytt Östersjöåtgärdsprogram som är en del av den gemensamma Östersjöutmaningen mellan Åbo och Helsingfors. Återställningen av bandtångsängen i Hästskoviken är viktig för Helsingfors. Vi hoppas att vi kan öka den biologiska mångfalden genom att återställa havsbotten och plantera bandtång, säger Esa Nikunen, Helsingfors stads miljödirektör.
Bandtången har klassificerats som nära hotad art i Finland, och bandtångsängar är en starkt hotad naturtyp. Bandtången hotas särskilt av eutrofiering, vattnets grumlighet och förändringar i vattentemperatur och salthalt till följd av klimatförändringen. Genom återställningen har man kunnat återinföra bandtången i områden från vilka den har försvunnit. Bandtångsängar är en naturtyp som skyddas med stöd av naturvårdslagen, och utplantering av dem kräver tillstånd.
Observationer i Hästskoviken redan på 1930-talet
Man har gjort enstaka observationer av bandtång i Hästskoviken i Drumsö redan på 1930-talet, men säkrare observationer gjordes på 1950-talet. Sedan dess har havsbottnen slammats igen till följd av mänsklig aktivitet och bandtången har försvunnit från området. Utgående från Forststyrelsens utredningar kan det vara möjligt att återställa havsbottnen och återinföra bandtången i området.
– Det är fantastiskt att vi samarbetar med Helsingfors stad och John Nurminens Stiftelse inom ett så viktigt projekt för att skydda Östersjön. Inom Forststyrelsens naturtjänst har vi redan under flera somrar framgångsrikt genomfört pilotprojekt för att återställa bandtångsängar i skyddsområden. Det är mycket intressant att se hur en mer omfattande återställning av livsmiljön går till. Den sand som användes vid återställningen sparades för det här projektet, när Forststyrelsens Fastighetsutveckling utförde en undersökning av stenmaterial från havet i samband med muddringen av hamnleden i Nordsjö. I undersökningen utreddes användning av havssand inom betongindustrin och återställningsprojekt, säger Aija Nieminen, specialsakkunnig i markanvändning vid Forststyrelsens naturtjänster.
Återställning av havsnaturen genom samarbete
Återställningen av Hästskoviken har fört samman sakkunniga, frivilliga och organisationer inom olika sektorer. Samarbetet har också möjliggjort kartläggningen av nya områden. Målet är att återställa även nya områden redan i sommar.
Inom John Nurminens Stiftelses Havsängsprojekt återställs havsängar tillsammans med Forststyrelsens Naturtjänster. Det utförs nya planteringar första hand utanför statens skyddsområden så att man kan återställa mångfalden och utvidga livsmiljönätverket till nya områden. Inom projektet involverar man frivilliga dykare som kartlägger potentiella planteringsområden. Dykarklubben H2O från Helsingfors deltar också i sandspridningen i Hästskoviken. John Nurminens Stiftelse koordinerar samarbetet med dykarna.
– Hjälp från de frivilliga dykarna är mycket välkommen eftersom det finns många platser som vi preliminärt har bedömt lämpliga och det tar mycket tid att gå igenom dem. Med hjälp av de observationer som dykarna gör kan vi välja de bästa platserna för bandtång för framtida planteringar, säger Miina Mäki, specialist från stiftelsen.
