Daghemmets dagliga rutiner bygger på en stabil pedagogisk grund, oavsett om det handlar om måltider eller dagens lekar.
Lauri Kalpio, lärare inom småbarnspedagogik, lägger ut ett grått täcke på daghemsgården tillsammans med barnen. Här är den, den tomma tavlan, på vilken barnen börjar skapa konst av kottar och kvistar. Den kvickaste hinner kika om det fallit ned omogna äpplen från äppelträdet på gården som också skulle kunna användas.
Vi är i Kasberget på daghemmet Päiväkoti Porolahtis gård. Sommarvärmen är kvar, och barnen vet hur man njuter av det maximalt.
Flera lekar pågår. Daghemsföreståndaren Sannalinnea Hietanoro säger att när personalen samlas på hösten för att fundera över verksamhetsplanen och dess viktigaste teman, finns lek och glädje i spetsen år efter år.
När föräldrar frågar sina barn på kvällen vad de har gjort på daghemmet under dagen är lek ett vanligt svar.
Leken är dock inte ”bara” lek utan gedigen pedagogik. Den yrkesutbildade personalen styr vilka material som används i lekarna och hur barnen leker under olika tidpunkter: ibland flyttas leksaksbilarna till sidan och byggklossarna tas fram – eller som under denna utevistelse, då barnen letar efter kottar och annat material från naturen.
– Under mångsidiga lekar lär sig barnet om livet och de färdigheter som behövs i livet, påpekar Hietanoro.
Hon håller med om de kända kloka orden enligt vilka alla viktiga lärdomar för livet kommer från daghemmet.
Lärare inom småbarnspedagogik Lauri Kalpio har spritt ut en filt på dagisgården. Urho, Linnea och Joakim är konstnärer idag.
Känslofostran och vänskapsfärdigheter
I daghemmets vardag ingår välbekanta rutiner i vilka man inkluderar element som stöder barnets uppväxt och utveckling.
På morgonen tas varje barn emot personligt genom att hälsa med barnets namn. Hietanoro säger att denna stund är viktig och sensitiv.
Barngrupperna arbetar parvis och personalen i båda grupperna lär även känna barnen i arbetsparets grupp. Den vuxna är här för alla barnen.
De emotionella färdigheterna utvecklas i samspel med andra. De tränas upp under hela dagen och till exempel måltiderna är ett bra tillfälle för att uttrycka sina känslor och diskutera: Hur smakar maten idag? Kanske så gott att du vill ha mer. Om den inte smakar, vad det kan bero på? Smakar det beskt eller har du ont i magen?
En central del av känslofostran är hänsyn till andra och vänskapsfärdigheter. I bästa fall börjar en livslång vänskap på daghemmet.
Utvecklingen av barnens självkänsla stöds. Avsikten är att barnen ska känna att de är bra som de är. De vet att de klarar sig även om de inte lär sig allt på en gång. Färdigheterna utvecklas genom att prova och öva tillsammans.
I de dagliga rutinerna ingår även en lugn vilostund efter måltiden. Den ger energi för eftermiddagen. Under vilan som är en knapp timme somnar vissa barn, men särskilt för de äldre barnen kan vilan till exempel betyda läsning.
Urho visar hur bara en liten kotte också kan vara ett naturens konstverk.
Linneas, Urhos och Joakims gemensamma konstverk börjar vara klart.
I det stora daghemmet behövs mycket personal
Poroviken-Tammelunds enhet för småbarnspedagogik är stor. Till enheten hör förutom daghemmet Päiväkoti Porolahti också ett mindre daghem som bedriver sin verksamhet i Tammelunds kvartershus. Dessutom ingår två förskolegrupper i enheten som bedriver sin verksamhet i grundskolan Porolahden peruskoulu.
Päiväkoti Porolahti känns ändå inte stort, för vilket Hietanoro tackar bland annat 1970-talets smarta byggande.
Totalt jobbar det ungefär 50 anställda vid Päiväkoti Porolahti och som stöd för teamen och pedagogiken finns förutom Hietanoro också en biträdande daghemsföreståndare och enhetens speciallärare inom småbarnspedagogik.
Specialpedagogiken har en lång tradition på daghemmet. Den integrerade gruppen med barn med särskilda behov har nyligen delats upp i två grupper. Hietanoro har märkt att det var en bra lösning att dela upp gruppen, eftersom man nu kan ge intensivare stöd för de barn som har särskilda behov jämfört med tidigare.
I Kasberget planläggs och byggs fler bostäder. Barnfamiljer håller på att flytta och många har redan flyttat till området.
Päiväkoti Porolahti befinner sig i samma situation som daghemmen i övriga Helsingfors och hela landet: det behövs fler yrkesutbildade personer.
– Det handlar inte om att vi inte skulle ha anslag för att anställa dem, utan om att det inte finns tillräckligt med personer på arbetsmarknaden.
Staten stöder kommunerna och städerna. Även i Helsingfors har småbarnspedagogiken fått tilläggsfinansiering och man skulle till exempel kunna tillfälligt anställa extra praktikanter som inte behöver ha utbildning inom branschen.
Enligt Hietanoro kan en praktik passa exempelvis unga som överväger att söka sig till branschen. Yrkesutbildade personer kan de dock inte ersätta.
Den krångliga personalsituationen framhävs när vikarier behövs till daghemmet. Om vikariebehovet är känt i förväg, till exempel vid en föräldraledighet, börjar letandet efter en lämplig person omedelbart i förväg.
Trots att daghemmet Porolahden päiväkoti är stort, har det hemtrevliga utrymmen.
Mångsidigt och rikt arbete
Enligt Hietanoro är det synd att det i regel är enbart de dåliga sakerna som får synlighet, trots att daghemmen har massor av roliga saker att berätta varje dag.
Ett exempel får vara orken. Alla yrkespersoner blir definitivt inte utmattade. Även vid Päiväkoti Porolahti har flera yrkesutbildade personer haft långa karriärer och bevarat sin entusiasm över barnen och sitt arbete fram till sina sista arbetsdagar före pensionen. Här arbetar fler personer som fyllt 60 även idag.
– Arbetet är mycket närvarande, mångsidigt och rikt. Jag tycker att jag har världens bästa arbetsplats, säger Hietanoro.
Enligt Sannalinnea Hietanoro är daghemmet världens bästa arbetsplats.
Päiväkoti Porolahti
• Hela enheten har 270 platser inom småbarnspedagogik eller förskoleundervisning. I Päiväkoti Porolahtis byggnad finns 180 platser inom småbarnspedagogik.
• Byggnaden har två våningar och varje grupp har sina egna utrymmen. Stämningen i de små grupprummen är idyllisk.
• Den vidsträckta gården är indelad i tre delar och de yngsta har sitt eget område. Parkerna i närområdet, av vilka Körsbärsparken på västra sidan är särskilt populär på våren, ger en känsla av rymd.
Text: Kirsi Riipinen
Bild: Laura Oja
