En het sommardag sitter en grupp barn i fyra och fem års ålder samlade runt läraren Pia Drockila i daghemmet Strandboden. Under Pias ledning repeterar barnen olika styrkor och egenskaper som de lärt sig under det gångna året.
– Empati är det som hände idag, jag blev lite ledsen och Casper tröstade mig, säger ett av barnen när Pia visar upp ett kort med texten ”empati” och ber barnen förklara vad ordet betyder.
– Uthållighet är att man orkar göra det man gjorde, berättar ett annat barn när Pia visar upp följande kort.
– Benjamin är kreativ för han hittar på ramsor.
Positiv pedagogik i alla svenskspråkiga daghem
Under det senaste året har stadens svenskspråkiga daghem fokuserat på positiv pedagogik. Några ur personalen i alla daghem har deltagit i fortbildningar på temat.
I vissa pilotdaghem, som exempelvis Strandboden och Fylgia-Solhem, har alla i personalen deltagit i fortbildningar om positiv pedagogik.
Därefter har daghemmen själva fått välja hur den positiva pedagogiken omsätts i praktiken.
Alla har haft materialet som ingår i metoden Se det goda till sitt förfogande. I Se det goda ligger fokus på att lyfta fram och benämna styrkor, att helt enkelt använda ett så kallat styrkespråk.
Genom styrkespråk lär sig barnen förstå på vilket sätt det kan utnyttja sina styrkor i olika situationer. Satsningen på Se det goda och att lyfta barnens styrkor är också ett verktyg för att motarbeta segregation.
"Helt klart att empatin ökar"
På daghemmet Fylgia-Solhem håller läraren Ann Moliis-Mellberg samling för en grupp barn i åldern tre till fem år. Under läsåret har gruppen regelbundet fått lyfta fram de andras styrkor under den så kallade positiva rundan.
Nu ber hon barnen nämna några styrkor som de tycker att en kompis i gruppen har. Flera händer flyger omedelbart upp i luften.
”Hon är bra på kärlek”, svarar ett av barnen utan att tveka.
Efter samlingen berättar Ann Moliis-Mellberg att den positiva pedagogiken har förbättrat stämningen i gruppen.
– Det som är nytt är att barnen nuförtiden berättar för oss eller för varandra om någon annan har gjort något bra. De kan också berätta för oss om de exempelvis själva hjälpt någon annan. Det är helt klart att empatin ökar.
Personalen har dessutom upplevt att det blivit mindre tjat, eftersom de i alla situationer under dagens lopp satsat på att fokusera på barnens styrkor och inte på det som inte fungerar.
Slutstökat
Pia Drockila vid daghemmet Strandboden berättar att hon utöver Se det goda även använt Folkhälsans kompismonster för att diskutera känslor med sin grupp. Hon säger att hon valt material i enlighet med gruppens behov i stunden.
– En period hade vi det väldigt ostädat här. Då valde jag att under våra samlingar lyfta upp styrkan ”förmågan att se det vackra” med gruppen. I några veckor diskuterade vi hur vi kan göra det mer trivsamt och hur alla kan delta.
Arbetet gav resultat, berättar hon.
– Vi såg en skillnad i utrymmena efteråt. Och en dag när vi hade plockat vitsippor till våra matbord kom ett barn in och utbrast ”åh, nu har jag förmågan att se det vackra” när hon såg blommorna. Många av styrkorna sitter inte så naturligt i barnens mun men vi hör ändå barnen prata om dem hela tiden.
Passar även yngre barn
Positiv pedagogik är också något som fungerar väl bland yngre barn, berättar Tove Lehtipuu, lärare inom småbarnspedagogik. Hon arbetar i en grupp med ett- och tvååringar vid daghemmet Strandboden.
I början av verksamhetsåret hade en del av barnen svårt att sitta stilla vid matbordet och ville kasta saker. Genom positiv förstärkning blev gruppens matsituationer lugnare, säger hon.
– Först sa vi stopp och nej, men om beteendet fortsatte så ignorerade vi det. Så fort vi märkte att ett barn kunde vara lugn en liten stund eller låta bli att kasta saker så berömde vi hen. Nu har vi haft en ganska lugn matsituation under hela året.
Precis som Ann Moliis-Mellberg upplever också Tove Lehtipuu att barnens empatiska förmåga förbättrats. Det märktes exempelvis vid årsskiftet när en del av barnen flyttade till en grupp för äldre barn och många nya barn började i gruppen.
Då arbetade personalen hårt med att få de nya barnen att känna sig välkomna och trygga i gruppen.
– Flera barn började självmant trösta, klappa och erbjuda leksaker till sina nya kompisar.