”Så fel jag hade”
Mohammad Ali studerar för en grundexamen inom social- och hälsovårdsbranschen. Som kompetensområde har han valt sjukvård och omsorg. Studierna närmar sig slutet och efter praktikperioden inom hemvården och innan utexaminering är det bara några kurser kvar.
Alis praktik har varat i drygt två månader och har fortfarande några veckor kvar. Arbetsdagarna börjar alltid på det egna närserviceområdets kontor på Eskosvägen klockan 7.15, men annars är dagarna mycket varierande. Ali tycker inte särskilt mycket om tidiga morgonväckningar, men det finns en anledning till morgonskift under praktiken:
– Min handledare rekommenderade att jag skulle arbeta morgonskift eftersom medicineringen är mest aktuell under dem. Jag var ganska dålig på den tidigare, men under denna praktik har jag utvecklats väldigt mycket.
Innan arbetspraktiken hade Ali många fördomar mot hemvårdsarbetet, och kompisar förundrade sig också över valet av praktikplats.
– Redan under den första veckan blev jag överraskad över hur fel jag haft. Arbetet är mycket intressant, jag tycker väldigt mycket om det. Jag får göra ett värdefullt och betydelsefullt arbete och hjälpa äldre. Jag skulle kunna fortsätta med detta arbete.
Enligt Ali har hans arbetsplats en bra atmosfär, arbetskompisarna är trevliga och kompetenta, och klienterna verkar nöjda på alla sätt och vis.
– Jag kommer inte på något negativt om praktiken eller arbetet som hemvårdare.
”Jag blev trött på att sitta vid datorn”
Förutom Ali avlägger också Ella Kahilahti, som studerar till hälsovårdare, sin praktik inom hemvården under våren och önskar att i fortsättningen eventuellt få göra ett hälsofrämjande arbete. Hon har redan en annan YH-examen, men viljan att få göra ett aktivt och människonära arbete lockade henne att ännu studera inom hälsobranschen.
– Jag blev trött på att sitta vid datorn. Jag ville hjälpa människor och göra mer tillsammans med andra. Jag höll på med bokföring och konstaterade att jag blir galen i det arbetet, om jag dag efter dag sitter ensam vid datorn.
Precis som Ali hade även Ella fördomar mot hemvårdsarbetet, men de kullkastades snabbt. Dessa fördomar var främst relaterade till arbetets hektiska natur och den ständiga rusning det medför.
– Jag hade hört att hemvårdens situation är mycket dålig. Det var därför en positiv överraskning att situationen inte alls var så dålig som jag i förväg hade föreställt mig. Situationen är mycket bättre och dagarna är lugnare än jag på förhand trodde.
Ella efterlyser mer positivt prat om hälsosektorn i allmänhet för att locka fler medarbetare till sektorn.
– Om det överallt, också i medierna, bara berättas att det inte finns tillräckligt med medarbetare i branschen, påverkar detta också ens egen ork. Man skulle kunna försöka vara positiv, det hjälper också lite. Dessutom smittar positivitet, påminner Ella.
Till samtalet ansluter sig också Kandel Bhanu som ska bli närvårdare. Arbetet inom hemvården lockar honom på lång sikt. Praktikperioden har erbjudit Kandel många nya lärdomar. Han berättar att han i början var nervös för att till exempel behandla klientens sår, men nu går även detta på rutin.
Kandel gläder sig särskilt över de trevliga kollegorna på arbetsplatsen, över ett bra arbetsklimat och de mångsidiga uppgifterna.
– Ja, detta är ett arbete som jag skulle kunna göra i framtiden, sammanfattar Kandel.
