Främjande av barnets rättigheter innebär att man främjar välbefinnande på ett omfattande sätt utifrån de mänskliga rättigheterna, jämlikhet och jämställdhet. Detta arbete utförs inom stadens alla sektorer.
Under våren har social-, hälsovårds- och räddningssektorn, och särskilt familje- och socialservicen av de yrkesgrupper som direkt arbetar med barn, flitigast deltagit i utbildningarna om barnets rättigheter. Familje- och socialservicen har ju instruerat alla sina ordinarie anställda att genomgå en inledande utbildning om barnets rättigheter före utgången av innevarande år.
Utbildningarna är dock avsedda för stadens alla sektorer. Även stadens utvecklingsarbete, beslutsfattande organ och förvaltning främjar barnets rättigheter. Till exempel stads- eller trafikplaneringen ska beakta barn och barnets rättigheter. Det är viktigt att utöver de personer som arbetar med barn och unga även de personer som bereder och fattar beslut som gäller barn har tillräckliga kunskaper om barnens och de ungas rättigheter.
Utbildningarna uppmanar arbetsgemenskaperna att också fundera och diskutera om hur väl man respekterar och tillgodoser barnets rättigheter i arbetet och organisationen.
Övergripande förståelse om hur barnens rättigheter förpliktar staden
En av de anställda som redan deltagit utbildningar om barnets rättigheter är projektkoordinator Susan Demirtas inom fostrans- och utbildningssektorn. Hon är koordinator för Finlandsmodellen för hobbyverksamhet i Helsingfors och ansvarar för digitala och andra hobbyer.
– Jag har genomgått den inledande utbildningen om barnets rättigheter och en utbildning om barnets rättigheter på fritid och i hobbyer. Jag ämnar ännu delta åtminstone i en utbildning om barnets rättigheter, delaktighet och deltagande. Jag kände redan tidigare till barnets rättigheter i någon utsträckning. Detta är ett ämne som jag inte tidigare har fördjupat mig i, men jag är medveten om att det finns ett internationellt avtal om barnets rättigheter som är bindande och jag känner lite till deras tematik. Jag visste att rättigheterna förutsätter att man skapar en trygg vardag för barn och barn får påverka, eller åtminstone de ska bli hörda, till exempel i vårdnadsfrågor som gäller deras boende. Utbildningarna både förstärkte och utökade mina tidigare kunskaper, säger Susan Demirtas.
– Med hjälp av utbildningarna förstod jag hur övergripande barnets rättigheter förpliktar oss kommunanställda när vi utövar offentlig makt; i alla frågor som gäller barn bör barnens bästa prioriteras. Alltid är det dock inte entydigt såsom man konstaterade i utbildningarna.
– I mitt arbete ordnar jag hobbyer för barn och unga. På fritiden arbetar jag däremot som basketbolltränare för barn och unga. I synnerhet var utbildningen som fokuserade på fritid och hobbyer nyttig för mig på många sätt. Utbildningen hjälpte mig att förbättra mina egna handlingssätt som tränare – jag handlar i många situationer på de sätt som behandlades i utbildningen
Utöver enskilda deltagare kan även arbetsgemenskaperna dra nytta av utbildningarna.
– Utbildningarna fick mig att fundera på vad vi i teamet för Finlandsmodellen för hobbyverksamhet kunde göra för att vi bättre kunde beakta barnets rättigheter. Redan nu väljs hobbyerna inom Finlandsmodellen för hobbyverksamhet utgående från ett hörande. Vad gäller enkäten som används vid hörandet är det motiverat att fundera på om enkäten når alla och alla barn och barngrupper på riktigt blir hörda med hjälp av enkäten, fortsätter Demirtas.
– En annan möjlighet att fundera på hur barnens rättigheter respekteras anknyter till hur man meddelar om hobbyer och hur barnen och de unga kan delta i dem. Följer man faktiskt till exempel förbudet mot diskriminering? Tack vare utbildningen funderade jag också på hur handledare kunde respektera barnens rättigheter i de hobbyer som vi ordnar. Jag tipsade om utbildningen till våra hobbyarrangörer som ansvarar för rekryteringen av handledare och hobbyarrangemangen.
Barnen har nytta av utbildningarna även då de anställda som inte direkt arbetar med barn och unga skaffar kunskap om barnens rättigheter.
– Jag anser att det är viktigt att man funderar på dessa teman när man tillhandahåller tjänster för barn och unga även om vi inte själv handleder barnen. Verksamhetssätten bör vara sådana att de bidrar till och möjliggör att barnens rättigheter respekteras, sammanfattar Susan Demirtas.
Helsingfors med i Unicefs modell för Barnvänlig kommun från 2021
Unicefs modell Barnvänlig kommun är ett verktyg som hjälper kommunerna att träffa avgöranden med tanke på barnens välbefinnande i kommunens förvaltning och vid tjänster som hör till barnens vardag. Modellen hjälper kommunerna att säkerställa att i synnerhet rättigheterna för de mest utsatta barnen respekteras.
Med modellen identifierar kommunen de delområden av barnets rättigheter som kommunen bör utveckla. Modellen hjälper kommunen att fastställa vad kommunen bör göra för att barnets rättigheter respekteras i kommunen så grundläggande som möjligt. Dessutom hjälper modellen kommunen att systematiskt följa upp hur arbetet framskrider.
Om kommunen lyckats med utvecklingsarbetet beviljar Unicef kommunen erkännandet Barnvänlig kommun. Hur Helsingfors har lyckats med att utveckla och uppnå resultaten för barnvänlighet utvärderas av Unicef 2024.
Utbildningarna om barnets rättigheter har producerats av Statsrådets kansli.
