Vi sköter årligen omkring 200 projekt för konditionsundersökning. Dessutom utför vi bland annat radonmätningar. Konditionsundersökningarna utförs för att vi ska få information inför planeringen av både mindre reparationer och totalrenoveringar. Dessutom följer vi upp förhållandena i lokalerna och resultatet av reparationerna och utreder orsakerna till problem med inomhusluft och andra skador och fel.
Under åren 2014–2023 lät vi utföra omkring 2000 undersökningar i stadens lokaler. De flesta undersökningarna gjordes i servicebyggnader, som till exempel skolor, daghem och lokaler inom social- och hälsovårdssektorn.
Vi beställer undersökningarna från konkurrensutsatta externa undersökningskonsulter. I undersökningarna använder vi allmänt godkända undersökningsmetoder. Kvalitetskraven för inspektörerna och undersökningsmetoderna är strikta. Undersökningarnas innehåll fastställs från fall till fall.
Det tar vanligtvis 4–6 månader från att undersökningarna inletts tills undersökningsrapporten är färdig. Under undersökningsfasen går man bland annat igenom byggnadsritningar, eventuella tidigare undersökningar och fältundersökningar, analyserar laboratorieprover samt upprättar och granskar rapporten. Under undersökningens gång är det möjligt att man gör observationer som kräver att undersökningarna utvidgas. Utifrån undersökningsrapporten görs en plan för nödvändiga reparationer.
Hur undersöks inomhusluften?
I byggnaderna finns i regel flera orsaker som kan försvaga inomhusluftens kvalitet. En inomhusluftsexpert bekantar sig med byggnaden, undersöker byggnadsritningarna, utreder byggnadens renoveringshistoria och undersöker byggnaden på plats.
Hur undersöks inomhusluften?
Helsingfors stad har ett etablerat koncept för att utreda problem med inomhusluften i byggnader. För att lösa problemen samarbetar vi över yrkesgränserna.
Vad ingår i undersökningarna?
Det kan samtidigt finnas flera faktorer som påverkar inomhusluften, och därför utför man tillräckligt omfattande undersökningar och undersöker byggnaden som helhet. I undersökningar av inomhusluften kan man mäta och utföra till exempel följande saker:
- en riskanalys av konstruktionerna: konstruktionstyper och deras fukttekniska funktionssätt
- en utredning av orsaken till och omfattningen av fuktskador, till exempel genom fuktmätningar och genom att öppna konstruktionerna samt genom en mikrobanalys av materialprover
- inomhusluftens temperatur och fuktighet samt tilluftens temperatur
- hur rent ventilationssystemet är, luftmängder och luftflödet genom lokalerna, det vill säga hur den rena tilluften sprids i rummen
- skicket på de fastighetstekniska systemen
- tryckskillnader mellan luften ute och inne samt till exempel mellan luften i kryprummet och rummen inomhus
- inomhusluftens koldioxidhalt
- halterna av kemiska föreningar i materialen och inomhusluften
- förekomsten av mineralullsfibrer
- skadliga ämnen från material, t.ex. asbest och PAH-föreningar.
Vanliga frågor och svar om undersökning av inomhusluft
Med mikrober i inomhusmiljö avses bland annat bakterier, mögel och svamp. I folkmun använder man ofta ordet mögel för samtliga. Mikrober och metaboliter av dem förekommer alltid både inomhus och i luften utomhus. Mikrobhalterna och -arterna varierar enligt förhållandena, till exempel årstiderna. På mikrobhalten i inomhusluften inverkar bland annat mikrobhalten i utomhusluften, damm, människans aktivitet och människan själv samt mikrobskador. Mikroberna har även konstaterats ha positiva hälsoeffekter i vår livsmiljö, så all exponering för mikrober är inte skadlig.
Enligt forskning är fuktskador som inte åtgärdas i en byggnad en riskfaktor för symtom i luftvägarna och av astma. Orsakssambandet mellan hälsoeffekter och fuktskador har dock inte kunnat konstateras, eftersom man inte vet vilka faktorer och mekanismer som orsakar hälsoeffekterna. Därför har man inte kunnat fastställa några gränsvärden för enskilda mikrobarter eller resultat av mikrobprover som baserar sig på hälsoeffekter. För uppkomsten av andra sjukdomar har ingen risk konstaterats.
Strålsvamp eller aktinomyceter är bakterier som i likhet med svampar bildar mycel och sporer. Aktinomyceter kallas även för aktinobakterier. Till dem hör till exempel Streptomyces-bakterierna. Strålsvampar är mycket vanliga mikrober i miljön och de har viktiga uppgifter i naturen. Strålsvampar förekommer i stora mängder i marken, och typiskt för dem är att de luktar jord och jordkällare. Strålsvamp kan komma in i en byggnad till exempel med skorna eller ytterkläderna.
När den växer inuti konstruktioner är strålsvampen en så kallad indikatormikrob som tyder på fuktskador, eftersom de trivs i fuktiga förhållanden. Fuktskador ger olika mikrober goda tillväxtförhållanden. Små mängder strålsvamp kan ta sig in i konstruktioner även till exempel via luftläckor.
Den skadliga effekten av strålsvamp på användarna av lokalerna bedöms på samma sätt som av andra mikrober som konstaterats i undersökningar. Fukt- och mikrobskador som inte åtgärdas och i synnerhet omfattande sådana är en av riskfaktorerna för astma. Fukt- och mikrobskador kan även öka förekomsten av andra symtom från luftvägarna.
Med förkortningen VOC avses flyktiga organiska föreningar (volatile organic compouds). TVOC är den sammanlagda koncentrationen av dessa som anges i mätningar (total volatile organic compouds).
I inomhusluft finns det alltid små halter av upp till hundratals olika flyktiga organiska ämnen, vars källor är till exempel byggnadsmaterial och möbler, städ- och konsumtionsprodukter samt människan själv. I synnerhet nya material avger mer VOC-föreningar än gamla, men mängden minskar till normal nivå vanligtvis inom 6–12 månader. Förbättrad ventilation gör att halten minskar.
VOC-halterna kan vara förhöjda också om materialen blir våta samt på grund av för stora specifika utsläpp eller åldrande. Halten av VOC-föreningar i inomhusluften kan öka tillfälligt till exempel på grund av städningen i en lokal, vilket är vanligt.
I förordningen om boendehälsa har åtgärdsgränser fastställts för den sammanlagda koncentrationen av VOC-föreningar och för fyra enskilda föreningar i inomhusluften. Dessutom har Arbetshälsoinstitutet fastställt referensvärden för en del enskilda föreningar som anger om mängden av föreningen ligger på en normal nivå. VOC-föreningar i inomhusluften kan vara en orsak till kortvarig irritation och kortvariga symtom från luftvägarna samt kan orsaka luktolägenheter.
Nej. I VOC-analyser upptäcks endast sådana flyktiga organiska ämnen som har en kokpunkt på 50–250 oC. I rumsluft förekommer dessa föreningar i gasform.
Utöver VOC-föreningar kan det i en del situationer även förekomma halvflyktiga organiska ämnen (till exempel PAH-föreningar), mycket flyktiga organiska ämnen (till exempel aceton, formaldehyd och alkoholer) eller partikelbundna föreningar i inomhusluften. För att mäta halterna av dem behövs särskilda metoder.
Utöver organiska föreningar kan det även finnas oorganiska föreningar i luften, såsom kolmonoxid, koldioxid, ozon, kväveoxider, svavelföreningar och ammoniak.
PAH-föreningar, det vill säga polycykliska aromatiska kolväten, är biprodukter vid ofullständig förbränning. I inomhusluften orsakas de av till exempel tobaksrök utifrån och kreosot (stenkolsbeck), som ofta känns igen på lukten av järnvägssyllar. I gamla byggnader användes kreosot som vatten- och fuktisolering (tjärpapp, bitumen). Dessutom har det använts som träimpregneringsmedel i yttre konstruktioner.
PAH-föreningar uppkommer mest som utsläpp från trafiken, industrin och energiproduktionen (bland annat vid småskalig vedeldning) samt i naturen till exempel vid skogsbränder. Dessutom får vi i oss dem via födan, till exempel från grillad eller rökt mat.
Exponeringens omfattning, längd och väg (till exempel genom att äta, andas eller röra vid) inverkar på uppkomsten av hälsoeffekter. PAH-föreningar är en mängd olika föreningar med olika hälsoeffekter. Mest forskning finns det om hälsoeffekterna av den lättaste föreningen naftalen och den tyngsta föreningen benso(a)pyren. För dessa finns det åtgärdsgränser i förordningen om boendehälsa. I huvudstadsregionen följer man benso(a)pyrenhalten i utomhusluften (Länk leder till extern tjänst) .
I regel görs omfattande inomhusluft- och fukttekniska konditionsundersökningar i byggnader i samband med vilka mikrobprover tas från byggmaterialen. En fördel med prover från byggmaterial är att man med hjälp av dem kan lokalisera mikrobskadan och även utreda skadans omfattning.
Undersökningarna inleds med att man utifrån konstruktionsritningarna undersöker vilka konstruktioner som är utsatta för fukt och gör en förundersökning på plats. Man behöver inte alltid ta prover av material om mikrobtillväxten kan ses med blotta ögat. Till exempel fukt- och mikrobskador som upptäckts i samband med en vattenskada kan i en del fall åtgärdas utan undersökningar. Fukt- och mikrobskador ska alltid åtgärdas oavsett provets resultat.
Med luftläckage avses otäta ställen i konstruktioner. Läckagen kan vara antingen mycket små och punktformade, varvid de kan upptäckas endast genom spårämnestester, eller större springor eller sprickor i material som kan upptäckas även med blotta ögat. Luftläckage förekommer i typfallet i genomföringar för ledningar och rör samt i skarvar mellan konstruktioner, såsom skarvar mellan fönster och väggar.
Utgångspunkten är att konstruktionerna ska vara täta. Om det till exempel förekommer luftläckage från golvkonstruktionen i den nedersta våningen kan föroreningar transporteras in i inomhusluften med luftströmmen från kryprummet eller marken om det råder undertryck i lokalerna.
Effekten av luftläckage på inomhusluften beror på konstruktionernas skick och huruvida läckagen kommer genom konstruktionerna eller till exempel direkt utifrån.
Föroreningar som transporteras med luftläckage kan vara till exempel
- små partiklar och andra föroreningar i utomhusluften
- avvikande mikrober i konstruktionerna
- andra föroreningar, t.ex. smuts som samlats i konstruktionerna
- mikrober och radon i marken
- mikrober av organiska material som lämnats i kryprummet
- tobaksrök från ett angränsande rum eller utifrån.
Anvisningar som är viktiga vid undersökningar och utvärderingar av inomhusluften
Bedömning av förhållandena
Som en del av en konditionsundersökning eller efter att en sådan har färdigställts kan en bedömning av förhållandena göras vid behov. Syftet med den är att bedöma om lokalernas inomhusluftsförhållanden avviker från vanliga förhållanden.
Bedömningen baserar sig i första hand på inomhusluft- och fukttekniska konditionsundersökningar. I den beaktas omfattningen av källorna till föroreningar, deras styrka, läge och eventuella luftkontakt med rummen samt övriga faktorer som påverkar spridningen av föroreningar, till exempel ventilationens funktion samt tryckskillnader. Enbart utifrån överskridna referensvärden är det inte möjligt att dra slutsatser om förhållandena och deras betydelse.
Radonmätningar
Radon är en luktfri, smaklös och färglös radioaktiv ädelgas som uppkommer i jordskorpan när uran och torium bryts ned. Den radioaktiva nedbrytningsprodukten radon ökar risken för lungcancer. I Finland är radonhalterna i inomhusluften högre än i de flesta andra länder på grund av geologin, byggnadstekniken och klimatet. Radon kan ta sig in i inomhusluften via springor i husets golvkonstruktion.
Inom staden utreder vi radonhalten på våra arbetsplatser. Mätningarna baserar sig på strålsäkerhetslagen, enligt vilken arbetsgivaren är skyldig att reda ut radonexponeringen för sina anställda.
Radonmätningarna utförs i nära samarbete med de olika sektorerna. Teamet för inomhusluft vid stadsmiljösektorn svarar för samordningen av mätningarna, och kontaktpersonerna på objektet svarar för genomförandet av dem. Målet har varit att göra mätningen så enkel som möjligt med hjälp av detaljerade anvisningar.
Under giltighetstiden för den nya strålsäkerhetslagen 2018–2024 har Helsingfors stad utfört radonmätningar i cirka 850 byggnader (läget från våren 2024). Mätningarna har utförts bland annat i daghem, byggnader i lekparker samt verksamhetsställen för kultur och fritid och social- och hälsovård.
Radonhalter som staden mätt på Helsingfors stads arbetsplatser har för det mesta varit låga. Cirka 5 procent av mätningsplatserna överskred referensvärdet för radon. Enligt de fortsatta mätningarna var radonhalterna förutom några undantag låga även i dessa byggnader när ventilationen var påslagen. Uppföljningen av dessa platser utvecklas.
Mer om ämnet: Radon i Finland (Strålsäkerhetscentralen) (Länk leder till extern tjänst)