Vinterunderhåll av gator

Om den dåligt underhållna gångbanan finns i centrum, lönar det sig att kontakta ägaren av den fastighet som ligger vid gångbanan, eftersom fastighetsägarna har ansvaret för vinterunderhållet av gångbanorna i centrum.  

Om fastighetsägaren inte rättar till bristen trots din begäran, kan du meddela om bristen till stadsmiljösektorns kundtjänst, till exempel med responsblanketten, så kan vi anmärka detta till fastighetsägaren. 
 

Om den dåligt underhållna gångbanan finns någon annanstans än i centrum, ansvarar staden för dess underhåll och du kan lämna respons via responsblanketten. Om det har snöat länge eller mycket, kan plogningen av bostadsgatorna ta längre tid än målet på tre vardagsdygn.  

Ge respons(Länk leder till extern tjänst)

Stadsmiljösektorns kundtjänst

Vi bekämpar halka på gångvägar och gångbanor huvudsakligen med sandningskross. Saltning använder vi på rutterna med effektiviserat vinterunderhåll, när gångbanan ligger i anslutning till en cykelväg. På övriga rutter undviker vi användning av salt, eftersom det skadar hundarnas tassar, hamnar in i trappuppgångar och är dessutom dyrare än krossten. 

Sandningskross består av krossad sten från berg. Tack vare sin kantiga yta hindrar den fotgängare och cyklister från att falla på ett mer effektivt sätt än sand. Dessutom är krossten förmånligare än sand och den orsakar inte heller lika mycket gatudamm på våren som vanlig sand. Produktion av sand från naturgrusförekomster är även problematiskt ur miljösynpunkt. 

Observera också att halkbekämpning av gångbanor och övrigt vinterunderhåll är fastighetens ansvar i största delen av centrum. 

Vi ansvarar för fotgängarnas säkerhet på alla de leder som är avsedda för vinterbruk. Om man sandar en del av gångbanan, skulle sandningskrosset ändå spridas över hela gångbanan. Å andra sidan kan vi inte heller garantera att fotgängare endast går på den sandade delen av gatan eller gångbanan. Därför har staden bestämt att hela gångbanan sandas och att man inte lämnar någon osandad remsa för pulkor. 

Vi bekämpar i regel halka på körbanor med saltning. På så sätt kan vi minska vårens gatudamm märkbart. Krossten använder vi när vi bedömer att saltet inte bekämpar halkan tillräckligt – saltets effekt försämras vid sträng kyla. 

Den krossten som vi använder består av krossad sten från berg. Tack vare sin kantiga yta ger den ett bättre grepp än sand. Dessutom är krossten förmånligare än sand och den orsakar inte heller lika mycket gatudamm på våren som vanlig sand. Produktion av sand från naturgrusförekomster är även problematiskt ur miljösynpunkt. 

Plogförarna har i viss mån möjlighet att vända sina plogar vid tomtanslutningarna för att minimera plogvallar, men det går inte att undvika vallar helt. 

Avlägsnande av plogvallar framför portar eller tomtanslutningar är enligt lagen tomtinnehavarens ansvar som en del av vinterunderhållet på tomtens gångväg. 

Undantag till regeln är dock avlägsnande av tunga isvallar som uppstått vid hyvling av packad snö och is, vilket är stadens ansvar. Vi avlägsnar isvallarna strax efter hyvlingen, men man bör dock förbereda sig för några timmars fördröjning. 

Läs mer i lagen om underhåll i tjänsten Finlex (Länk leder till extern tjänst)

Vi tar bort sandningskross och tvättar gatorna på våren, när nattfrosten har upphört och det inte längre finns något behov för halkbekämpning. Exakta tidtabellen för vårrengöring av gatorna beror alltså på vädret. 

Läs mer om gatornas vårrengöring 

Det finns nio snömottagningsplatser iH elsingfors och vid en av dem, Ärtholmen, stjälps snön i havet. Dessutom är mottagningsplatserna i Vik och på Byholmen snösmältningsbassänger, från vilka smältvattnet rinner ut i havet.

Då det gäller snöhanteringsvolym har Ärtholmen varit stadens största snömottagningsplats, men de senaste tre vintrarna har Vik varit stadens största snömottagningsplats. Ärtholmen är dock fortfarande stadens största snömottagningsplats då det gäller mottagningskapacitet. Det finns ingen plats i stadskärnan eller dess närområde för att anlägga en ersättande mottagningsplats. Att transportera snö till mer avlägsna mottagningsplatser skulle öka koldioxidutsläppen, överbelasta gatorna och fördröja snöröjningen från gatorna.

Vi strävar efter att minska mängden skräp som hamnar i havet med hjälp av den bubbelridå som har installerats. Bubbelridån skapas av en 600 meter lång slang med hål genom vilka en kompressor blåser bubblor i vattnet. Luftbubblorna håller skräpet inom ett avgränsat område, från vilket en trålare som är ombyggd till en snösmältnings- och rengöringsanordning skopar upp skräpet och snön till en anordning på däck som smälter snön och separerar den från skräpet. Utanför bubbelridån finns ännu en flytbom för att säkerställa att skräp sprids bort från området.

Staden strävar efter att på lång sikt avstå från att hälla snö i havet med hänsyn till den totala miljöpåverkan (stadsmiljönämndens beslut 9.10.2023, på finska(Länk leder till extern tjänst)).  

Havsmottagningsplatsen på Ärtholmen ingår även i den kommande detaljplanen, och kräver därför inget åtgärdstillstånd. Hösten 2022 ansökte dock Helsingfors stad om miljötillstånd för platsen av NTM-centralen i Nyland. På så sätt skulle man kunna definiera miljökriterier för snömottagningsplatser som inte är beroende av staden och som man i fortsättningen kan använda för att följa upp miljökonsekvenserna av snöhanteringen. 
Miljötillstånd för Ärtholmens snömottagningsplats, ESAVI 237/2023, 13.9.2023 (Länk leder till extern tjänst)

Enligt en utredning som miljöministeriets lät göra år 2020 är de mest betydande negativa effekterna av att hälla snö i havet sannolikt kopplade till ökad nedskräpning. Enligt utredningen är det osannolikt att snötippningen skulle bilda en märkbar vandringsväg för skadliga ämnen ut i havsmiljön. Snötippningen fungerar å andra sidan som en väg för mikroplaster att komma ut i havet. Miljöministeriet har även konstaterat att det inte finns något skäl till att med lag förbjuda tippning av snö i havet. 

Vi söker aktivt efter sätt att minska de miljöolägenheter som snöhanteringen orsakar. Våra åtgärder för att minska miljöbelastningen under vintersäsongen 2023–2024: 

• Vi städar bort det skräp som samlats på snötipparna när snön smält, så att skräpet inte sprider sig ut i miljön. 
• Vi strävar efter att hålla transportsträckorna för snön så korta som möjligt och även förkorta dem ännu mer än tidigare med hjälp av snösmältningsapparater, för att minska transportutsläppen. 
• På Ärtholmens havsmottagningsplats testar vi att hindra spridningen av skräp med en bubbelgardin. Dessutom kommer vi att muddra havsbottnen. 
• På Magnuskärrs snötipp har vi monterat ett vassfiltreringssystem för att filtrera skräp som rinner ut i vattendrag och havet, inklusive mikroplaster. 
• Vi har förbundit oss att tillsammans med Åbo skydda Östersjön genom Östersjöutmaningen(Länk leder till extern tjänst), som innehåller uppemot 120 åtgärder för att skydda vattendragen. Även Helsingfors dagvattenprogram stöder målsättningarna för att skydda vattendragen. 

Dessutom testar vi snösmältningsapparater, som i framtiden delvis skulle kunna ersätta transporten av snö till snötippar. Vi testar två olika slags snösmältningsapparater: Utterkajens apparat smälter snö med hjälp av fjärrvärme och Busholmens apparat drar huvudsakligen nytta av havsvattnets värme. Med hjälp av apparaterna kan man avskilja merparten av skräpet, såsom plast, sand och krossten. 

Enligt principerna för Helsingfors snöhantering kan man använda snösmältning, om det är ett mer kostnads- och energieffektivt alternativ än transport av snö, eller om snösmältning behövs som hjälp vid ovanligt snörika lägen. 

Tills vidare är snösmältning inte en storskalig lösning för snöhantering i Helsingfors, eftersom koldioxidavtrycket är stort för de metoder som är tillgängliga. År 2015 gjorde vi en utredning där vi jämförde olika slags alternativ för snöhantering i framtiden. Enligt utredningen var kombinationen av nuvarande snötippar ett bättre alternativ än snösmältning sett till koldioxidutsläpp.