Rektorer för skolor och läroanstalter i Helsingfors samt yrkespersoner inom hälsovården samlades den 19.4. på Stadin AO:s kontor på Industrigatan för att höra människorättsaktivisten och influencern Ujuni Ahmed. Evenemanget var en del av Helsingfors stads kampanj för att hitta sätt att identifiera och förebygga våld i nära relationer.
Ahmed delar med sig av sina insikter från sin egen skol- och studietid och sitt arbete med ungdomar. Inläggen är baserade på Ahmeds bok Tytöille, jotka ajattelevat olevansa yksin.
– Jag önskar att skolor och läroanstalter skulle ha modet att stödja identitetsskapandet hos ungdomar med invandrarbakgrund. Det skulle förutsätta att man lär känna deras kultur och idéer och att man arbetar med familjerna, funderar Ahmed.
Ujuni, som gick i grundskola i Helsingfors på 1990-talet, säger att hon under ungdomsåren kände både ensamhet och skam. Hon var ständigt tvungen balansera mellan två helt olika världar, där det var svårt att göra sin egen röst hörd.
– Min lärare frågade mig aldrig hur jag mådde eller vad jag gjorde på fritiden. Det skapade en känsla av att vara en utomstående och en misstanke om att det fanns något i min kultur som jag ska dölja.
Många familjer är tysta om svårigheterna
Trots att skolvärlden har utvecklats mycket sedan 1990-talet är det fortfarande en utmaning för många barn från invandrarfamiljer att leva mellan två olika kulturer. Enligt Ujuni Ahmed är detta fenomen mycket typiskt för diasporasamhällen, som uppstår när religiösa och nationella grupper tvingas flytta till ett nytt land.
– Om det omgivande samhället är rasistiskt kommer diasporasamhällena att hålla ännu hårdare fast vid sin egen kultur, blandad med skadliga traditioner. Och när gemenskapskänslan förvrängs kan den vidmakthålla våld eller ojämlika maktstrukturer, vet Ahmed.
Hon säger att det är typiskt att invandrarfamiljer håller tyst om potentiella utmaningar.
– Familjerna vill inte att information om problem ska spridas inom eller utanför gemenskapen. Det är därför som många familjer till exempel kan vägra att använda en tolk för att hantera sitt barns angelägenheter, av rädsla för att skada familjens heder.
Allt börjar med att bygga förtroende
Flickor och pojkar kan fortfarande ha mycket olika rättigheter i vissa invandrarfamiljer. Pojkar har ofta större frihet i sina liv, medan flickor förväntas hjälpa sina familjer med barnomsorg och hushållsarbete.
– För mig innebar grundskolan fritid, ett avbrott från hushållsarbetet. Jag kände att min hjärna vilade när jag var i skolan. Detta resulterade i störande beteende och underprestation.
Enligt Ujuni Ahmed syns den ojämlika behandlingen också i hur man i Finland styr ungdomarna till olika yrken. Ahmed började först studera till närvårdare, innan hon fick mod att ansöka till ungdomsledarutbildning och blev intresserad av samhällelig påverkan.
– Jag blev trött på alla förväntningar på mig och på att alla mina idéer var fel i andras ögon. Jag ville göra min röst hörd och hoppades att jag skulle kunna hjälpa andra unga människor som jag med det.
Ahmed har ett tydligt budskap till personalen i skolor och läroanstalter.
– Lyssna på barn och ungdomar med invandrarbakgrund, eftersträva goda relationer med deras familjer och våga ingripa om ni ser problem. Allt börjar med att bygga upp förtroende.
Beröm, ge komplimanger och lyssna på ungdomar
Ujuni Ahmed har fått mycket beröm från skolor och läroanstalter i Helsingfors för sina konkreta tal. Jouni Leivo, rektor för lågstadieskolan Tehtaankadun ala-aste, kände igen situationer Ahmed talade om också från sin egen 30-åriga lärarkarriär. Leivo har arbetat som speciallärare i Itäkeskuksen peruskoulu i Östra centrum och i Outamon koulu i Lojo.
– I Östra centrum stannade flickor från invandrarfamiljer ofta kvar i skolan efter skoltiden. Vi skapade gemensamma klubbar för flickorna så att de skulle ha något att göra och orsaker att tillbringa tid där, säger Leivo.
Att bygga upp förtroende med elever och familjer med invandrarbakgrund börjar ofta med vardagliga möten.
– Det kan räcka med att läraren är närvarande, beaktar, lyssnar och frågar hur det går. Jag har också haft för vana att lära mig några ord på elevernas modersmål. Jag kan till exempel säga hej på somaliska.
Också Leivo är naturligtvis medveten om de nutida utmaningarna i skolans värld: för stora klasser, lärarnas ökande arbetsbörda och det breda spektrumet av inlärningsutmaningar.
– Varje skola borde ha specialklasser och flerspråkiga handledare och lärare. Det är viktigt att eleverna får se att våra arbetsplatser bemannas av yrkespersoner från alla kulturer och bakgrunder.
I slutändan är det enkla saker som skapar en uppmuntrande atmosfär.
– Vi måste komma ihåg att tacka och berömma mer. Det gäller såväl elever och studenter som lärare. Kraften i uppmuntran är enorm.
Inga kompromisser om kvaliteten på finskundervisningen
Idén att höra Ujuni Ahmed kom i fjol från rektorn i Helsingfors språkgymnasium, Sanna Manner. För Manner är den mångkulturella arbetsmiljön en del av vardagen, men Ujuni Ahmeds bok vidgade perspektivet ytterligare. Riina Ståhlberg , chef för de studerandes välbefinnande, mottog idén med entusiasm och startade besöken i läroanstalter.
– Också Helsingfors gymnasier har många elever med invandrarbakgrund, och i slutändan vet vi inte mycket om deras liv. Vi vet bara det studenterna själva berättar för oss, säger Manner.
Ujuni Ahmed har också talat på Helsingfors språkgymnasium, där lite under hälften av studerandena kommer från andra länder än Finland.
– Studenterna lyssnade uppmärksamt på Ujunis erfarenheter och ställde frågor om bland annat omskärelse av flickor. Dessa är smärtsamma ämnen som man ofta skäms för att tala om i Finland.
Manner skulle också gärna få höra tankar från pojkar med invandrarbakgrund. Ali Al-Saffus film Normaali var enligt hennes åsikt en bra inledning till ett viktigt ämne.
– Jag tror att pojkarna har motstridiga påtryckningar, trots att de har större frihet i sitt dagliga liv än flickorna.
När det gäller grundskolan och läroanstalter på andra stadiet vill Manner lyfta fram betydelsen av undervisning i finska språket.
– Jag hoppas att man inte gör några kompromisser på språkinlärningen, eftersom den hjälper unga människor att integreras i samhället och också är nyckeln till deras fortsatta studier. Vi har till exempel en hel del kurser i finska som andraspråk samt stödundervisning på vårt språkgymnasium.