Arbetsresa på olika instanser inom staden
"Jag har inte räknat hur många olika arbeten jag haft men ungefär vartannat år har jag bytt jobb. När jag lärt mig grejen har jag liksom blivit rastlös och sökt nya utmaningar. Jag blev socialarbetare 1991 och började på stadens enhet för utkomststöd och rusvård i Malm. Jag ville jobba med invandrare och blev där koordinator för flyktingar. Sedan började min arbetsresa på olika instanser inom staden.
År 1992 var jag med om att öppna Helsingfors stads utlänningsenhet. Sedan var jag en tid på Forsby sjukhus som socialarbetare. Efter det ville jag tillbaka och fortsätta jobba med invandrare. Men jag ville också jobba på svenska och särskilt på Folkhälsan, så jag hade ett litet snedsteg från staden som koordinator för ett anhörigomsorgsprojekt i ett år. Som socialarbetare och ledande socialarbetare inom äldre omsorgen har jag jobbat drygt 20 år, både på svenska och finska och både inom öppen och dygnet runt vård, samt på bedömnings- och rehabiliteringsenhet.
Jobbet som hemvårdschef har jag tillsvidare jobbat med längst, fem år. Det var en så pass utmanande arbetsbild. Hemvården var helt obekant för mig så det var ett stort steg. Det kändes nästan som om jag började min arbetskarriär från början. Jag har jobbat 30 år inom staden och har gedigen erfarenhet från den sociala sidan. Nu fick jag lära mig ett helt nytt jobb på en ny nivå. Klientelet var visserligen det samma, dvs finsk- och svenskspråkiga seniorer. Men majoriteten av de anställda var vårdutbildade, närvårdare och sjukvårdare. Hemvårdens enheter är utspridda över ett helt område, så jag fungerade som distanschef, som ledde 12 enheter på distans, med regelbundna möten med respektive närförpersoner och teambesök.
Det kändes nästan som om jag började min arbetskarriär från början.
Här i Tölö seniorcenter är alla mina anställda i samma hus. Jag tycker om atmosfären här. Det är lätt att samarbeta, man behöver inte stämma träff långt i förväg för att ses. Informationen går direkt ut till de som arbetar här. Som hemvårdschef hade jag som mest ca 300 anställda. Nu har jag lite över 100.
Personalen här gör ett jättebra jobb, de månar om både sina klienter och de boende. Det förekommer sällan att anhöriga kontaktar mig för att klaga. Jag ger mina anställda handlingsutrymme att påverka och utveckla verksamheten. Ta till exempel dagverksamheten. Då coronapandemin började, stängdes hela huset och ingen kom in. Då var vi snabba med att dela ut datorer och pekplattor till dagverksamhetsklienter som bodde hemma. Sedan höll vi dagverksamhet på distans. Det har vi förresten fortsatt med, även nu när vi öppnat igen. Vi har också en musiker som varje vecka sjunger och spelar med klienterna på distans. Klienterna har sagt att utan distansverksamheten hade de gått under därhemma. Det har varit tacksamt och belönande att höra deras respons.
Under coronatiden har vi haft många möten på distans, via Teams. Trots det har jag har för det mesta jobbat i Tölö. Min dörr står för det mesta på glänt och människor kommer för att fråga och diskutera. Mycket handlar om personalfrågor. Vi har också regelbundna ledningsgruppsmöten samt andra teammöten. Vi har också samarbetsmöten med våra samarbetspartners som har anknytning till all aktivitet som händer i huset, allt från husets restaurang till lokalvårdsproducenter.
Ett verkligt stort problem är att vi inte har tillräckligt med vårdare i branschen.
Ett verkligt stort problem är att vi inte har tillräckligt med vårdare i branschen. Lagen säger att vi ska ha en viss dimensionering, vårdare per klient och från 2022 ska andelen höjas. Men vi har brist på vårdare. Det är en hård nöt att knäcka.
Social- och hälsovårdsreformen gäller också oss. Jag vill vara med om att övervaka att den svenska servicen beaktas i vårdreformen, den ska genomsyra alla vårdprocesser. Jag är ordförande för Helsingfors stads arbetsgrupp för svenskspråkiga tjänster inom social- och hälsovårdssektorn. Vårt mandat är inte så stort, men vi har tankar och idéer om utveckling som vi lägger upp för högsta ledningen.
När man väl fått förtroendet att bli anställd av Helsingfors stad kan man räkna med ett långvarigt arbete med många förmåner. Jag har ibland tänkt på att om jag jobbat i en mindre stad med den chefsposition jag nu har så hade jag säkert haft flera ansvarsområden. Nu kan jag fokusera min arbetskapacitet på Tölö seniorcenter. Om två år är jag nog kvar här, jag är i den åldern att man inte byter hela tiden, inte när man dessutom trivs bra och har tillräckligt med utmaningar."
