Poeten Harri Hertell skrev en dikt om Havis Amanda som bygger på minnen som samlats in från stadsborna. Den kollektiva dikten framfördes vid ett festligt tillfälle till Mantas ära på Salutorget den 29 augusti 2024.
Jag steg upp ur havet
gjuten i brons och naken
det är redan 116 år sedan
jag vaknade till liv
inte i Villes verkstad i Paris
utan hemma
här i Helsingfors
mitt ibland er
och allt jag har fått se
hur folk tittat på mig
i alla tider
har blickarna berättat om tiden.
Tavlor och sånger
dikter, glädjeämnen
gräl och fester
ni har stått för dem
och inget kan längre
skilja oss åt
växlande årstider
eller århundraden
när jag samtidigt ser mot
det förflutna och mot framtiden
funderar jag ibland under
morgonnattens tysta timmar
när inte ens tidningsutdelaren
rör sig på Espen
hur lycklig jag är
för att jag får känna er
bättre än ni ens vet om
jag har varit här tillräckligt länge
sett revolutionen
krigens fasa
mösspåläggning och guldfirande
bombplan på himlen
måsar som lurar på glass
törstiga elefanter vid bassängen
turister med kamera om halsen
muntra teknologer
jag har också sett hästar
spårvagnar och bilar
centrums tysta
och smattrande stunder.
Jag har också sett ett naket människohav
och folk som rider på sjölejon
ridande poliser och festprocessionsfanfarer.
Jag har sett hur torget vaknar långsamt på morgonen
dragspelsmusikanter och marknader
hur köpmännen alltid
till slut plockar undan sina stånd
bara så att
allt snart kan börja om från början.
Jag har sett första kyssar
och ensam
stilla besvikelse
när folk inte dyker upp
för en första träff.
Många gånger har jag sett
det ögonblick när älskade
inser att de är det
hur spårvagnarna försvinner
bakom hörnet
och alltid kommer tillbaka till slut.
Jag har sett flaggor
vajande av stolthet och sorg
hur vissa kastar en extra slant
eller den enda de har
och önskar sig något fint
och hur andra
plockar upp slantarna
för att de behövs
eller för att köpa något gott.
Och varje dag
tittar jag fortfarande
hela tiden känner jag er bättre
hela tiden litar jag mer
på allt det goda
vi tillsammans kan få till stånd
jag vet att ni tar hand om
mig och den här staden
för endast min själ
är evigt ung
däremot inte
det här skalet av brons
och ändå får jag
fortfarande min kraft av er
jag vet att vi är tillsammans
ni
jag
vi
den här staden
som lever och förändras
och förblir den samma
vår allas gemensamma
hem vid vågorna.
- Harri Hertell
Poeten Harri Hertell skrev en dikt om Havis Amanda som bygger på minnen som samlats in bland stadsborna. Den kollektiva dikten framfördes vid ett festligt tillfälle till Mantas ära på Salutorget den 29 augusti 2024.
